Artiklar

Artiklar

Dags att vaccinera hunden?

Exempelvis smittkoppor – en sjukdom som dödade miljontals människor, framför allt barn, på 1700-talet och som lämnade överlevande med utbredda, vanprydande ärr i huden– har helt utrotats med hjälp av stategisk och omfattande  vaccinering. I Sverige hade vi så sent som 1963 ett mindre utbrott med smittkoppor med flera dödsfall.

Hundar behöver också skyddas mot allvarliga infektionssjukdomar och i Sverige vaccineras det rutinmässigt mot hundpest, valpsjuka och smittsam leversjukdom (HCC). För hundar som träffar många andra hundar, t ex genom att ställas ut ofta, gå på hunddagis eller hundpensionat, rekommenderas ofta även vaccinering mot kennelhosta. Om hunden reser internationellt krävs idag (2011-09) också rabies-vaccinering, men dessa regler ändras periodvis i ett led av internationell harmonisering (för aktuella bestämmelser hänvisas till www.sjv.se).

 

Vaccineringen är över 200 år!

Mot slutet av 1700-talet lyckades en engelsk läkare, Dr. Jenner, framställa ett vaccin mot smittkoppor. Redan tidigare hade man använt inockulering (inympning av det aktiva smittämnet) för att försöka förebygga sjukdomen men haft problem med säkerhet och biverkningar. I det engelska bondesamhället “visste” man att kvinnor som handmjölkade kor inte drabbades av smittkoppor om de haft kokoppor. Kokoppor (som alltså har kor och inte människa som värddjur) orsakar en lindrig och snabbt övergående infektion på människa, men ger samtidigt ett skydd mot smittkoppor. Dr. Jenner lyckades med experiment visa att detta stämde och utifrån denna bakgrund lyckades han skapa ett första vaccin. Ordet vaccin härstammar från det latinska namnet för kokoppor – variola vaccinia.

 

Levande eller avdödat vaccin?

Det finns två grundläggande typer av vaccin. Det ena innehåller levande men försvagade organismer medan det andra har helt avdödade komponenter. Bägge former är avsedda att stimulera immunförsvaret till en specifik antikroppsproduktion som ska skydda individen mot sjukdomen. De fungerar lite olika men slutresultatet är alltså i stort det samma – ett effektivt skydd mot en viss sjukdom.

 

Biverkningar av vaccin?

Oönskade biverkningar kan uppträda efter vaccinering med både levande och avdödat vaccin, liksom efter användning av vilket läkemedel som helst. Risken för biverkningar måste alltid vägas mot nyttan av att få skydd mot en viss sjukdom. I Sverige rapporterades år 2002 antalet biverkningar till drygt 1 per 10.000 sålda vaccindoser. Av dessa bedömdes 90% som mycket lindriga. Till lindrig biverkning räknas exempelvis en liten svullnad, rodnad eller smärta vid själva injektionsstället. Allvarliga biverkningar såsom allergisk chock (anafylaxi) är mycket ovanligt. Hos katter kan en allvarlig tumör (sarkom) utvecklas i injektionsområdet lång tid efter vissa vaccin injicerats, framför allt rabies- och leukemivaccin. Risken är som tur är mycket liten och man räknar med ca 1 till 2 fall per 10.000 givna doser. Motsvarande utveckling av sarkom på hund har inte dokumenterats. Såsom med alla behandlingar är det viktigt att för den enskilda individen väga fördelar mot eventuella nackdelar.

 

Vad bör min hund vaccineras mot?

En utredning med avseende på vaccination hos hund och katt gjordes 2003 av Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Sveriges veterinärmedicinska sällskap (SVS) där en omfattande genomgång av litteratur och annan tillgänglig dokumentation sammanställdes.  Baserat på denna så rekommenderas en hund som lever i Sverige att vaccineras mot hundpest, valpsjuka och den smittsama leversjukdomen HCC . Man ger vanligen 2 doser när hunden är valp, en dos vid cirka ett års ålder och därefter endast en dos vart tredje år.  För speciellt utsatta grupper av hundar kan andra vaccin med annorlunda vaccineringsrekommendationer vara aktuella, tex kennelhosta, leptospriros eller herpesvirus-1. För mer och aktuell information om i Sverige registrerade vaccin och dess användning hänvisas till www.fass.se och www.sva.se.

 

När ska jag inte låta vaccinera min hund?

Alla individer som ska vaccineras bör vara friska, feberfria och välnärda utan tecken på sjukdom eller medicinering som påverkar immunförsvaret påtagligt negativt. Ett påverkat allmäntillstånd kan öka risken för att vaccinet ger oönskade biverkningar eller att vaccinationssvaret uteblir. Vaccination av dräktiga djur bör generellt sett undvikas, i synnerhet när det gäller levande vaccin som sannolikt har större risk för att skapa problem och sjukdom hos fostren. Observera att det finns enstaka vaccin som är speciellt utvecklade och ska vara säkra för att användas under dräktighet (tex vaccin mot hundens herpesvirus-1).

 

Text: Veterinär Susanne Åhman, 2011-09
Specialist i hundens och kattens sjukdomar, Specialist i dermatologi,
CertSAM, CertVD, DiplECVD, MRCVS

 

© Foderbilen Sverige AB. Vi ser gärna att ni refererar till denna artikel och att citera kortare utdrag går givetvis bra. Det är däremot inte tillåtet att kopiera längre stycken eller hela texten. Kom ihåg att alltid källhänvisa till Foderbilen.se och vi skulle även uppskatta om du länkar direkt till denna artikel.