Vart blåser vinden?

Den ständigt pågående debatten om "hård" och "mjuk" träning pågår som vanligt. Det är bara det att "hårda metoder" i USA är mycket hårdare än vad de någonsin kan bli i Sverige. Speciellt vill jag betona användandet av elhalsband i uppfostran och träning.

Tuffa tag
Nedgrävda ledningar som framkallar en stöt i hundens halsband när den går över elslingan är vanligt. Elhalsband som ger hundar stötar när de skäller och med vilka man ger hundar stötar genom att trycka på knappar. Att skrika och även att slå sin hund är vanligt, men väcker, liksom i Sverige, vanligtvis omgivningens avsky.

Användandet av transportburar verkar sakna proportioner. De här burarna kom till för att transportera djur på flyg, men har kommit att bli en del i hunduppfostran. Till exempel rekommenderas att man använder dem för att göra valpar rumsrena och jag har hört om fall där valpar är i burar hela dygnet utom när de tas ut för att kissa och bajsa och efter det en liten lekstund. En professionell hundtränare i San Diego använder burar för att motivera hundar att arbeta, som exempelvis sökhundar. Enligt honom ska hundarna vara instängda hela tiden, dygnet om, utom då de ska arbeta. Det konstiga är att det finns folk som lyssnar på honom.

Etisk träning på stark frammarsch
Samtidigt arbetar många organisationer på ett etiskt försvarbart förhållningssätt till djur. PETA (People for Ethical Treatment of Animals) är en effektiv och aggressiv djurskyddsorganisation som gör mycket nytta. På hundfronten har vi framför allt APDT (Association for Pet Dog Trainers) och ABS (Animal Behavior Society) som har klart utformade etiska regler som medlemmarna ska följa. De här organisationerna håller på att sakta men säkert vrida hundhållningen mot det "mjuka" hållet. Det kommer att ta lång tid med tanke på den koloss man försöker påverka - det finns 50 miljoner hundar i USA och en hundägarkår där majoriteten inte är speciellt engagerade i vare sig sina egna eller andras djur.

I Sverige
Enligt min uppfattning har pendeln slagit över åt andra hållet här i Sverige. Vi har under 1980 - 90 talen varit föregångare i hela världen för "mjuk" men ändå effektiv träning. Många länder har sett upp till oss och hundfolk från Norden har varit eftersökta som talare på konferenser runt om i världen.

TV påverkar
Nu har jag sett att de "hårdare" råden blivit rumsrena igen. Man talar åter om "ryck i kopplet" som träningsmetod, trots att hårda ryck kan skada nacken. Man talar om straff för att ändra på oönskat beteende, trots att det bara hjälper tillfälligt. Man talar om att ledarskap är något hårt och tufft, trots att vi nu vet att det är fel. Man tränar bara symtomen hos problemhundar, trots att vi kommit så långt med att analysera orsakerna bakom problemen och rätta till dem.

Det är som om hunderiet i Sverige tagit ett stort steg bakåt, in i 1970 talets inställning till träning. Mest av allt beror det på hundprogram i TV som visar "quick-fix", hur man får hundar att sluta med problembeteende på kort tid. Det är baserat på straff och brukar inte hålla hunden problemfri annat än kortare tid.

Klicker
Ett positivt tecken är att shapingträning, klickerträning, fått en raketstart, för med den följer en mjuk inställning till träning. Den är per definition "mjuk" och oförenlig med hårda tag. Låt oss nu hoppas på att den blir en allmän träningsmetod som lärs ut och används på alla klubbar. Den får inte bli en metod bara för en liten frälst klick. I USA sprider sig klickerträning med rasande fart och det finns redan mängder med böcker om den och det skrivs massor i hundtidningar och hemsidor om den.

Jag är optimist och säker på att vi, trots tillfälliga tillbakagångar, stadigt är på väg mot en mjuk och positiv hundträning - här såväl som "over there".

Anders Hallgren

Boktips: Hunden i Våra Hjärtan, A. Hallgren,