Morrrr

Exempelvis rottweilern "pratmorrar" väldigt mycket och deras ägare kan tydligt avgöra när det är allvar eller inte. Det finns exempel på individer som morrar när dom vill något, min egen Jack Russell, Ginnie, var en av dom. Morret är ju bara en del av alla läten som hundar använder sig av i sin kommunikation med andra.

Variationer
De kan pipa, gnälla, gny, skälla, yla, morra, skrika, vråla, fnysa och kvida. Och alla i olika nyanser och på olika sätt.

Ginnie morrade t.ex. när hon ville ha mental aktivering och satte sig framför antingen skafferiet eller köksbänken där alla hennes burkar, paket och askar var. Hon pekade tydligt med nosen och visade att ”nu vill jag öppna paket för att få smågodis”. Andra gånger kunde hon visa mig att hon ville att vi skulle gömma små bitar av godis runt om i huset istället, högt och lågt, som hon skulle söka efter. Att arbeta med nosen är ju så viktigt för att hunden ska hålla sin hjärna i trim.

Ömsesidig förståelse
Det var jätteroligt att se henne. Hon fick ett rikare liv av att jag alltid reagerade på en gång när hon ville något. Hon förstod att det lönade sig att bjuda på sitt kroppsspråk och sina mångskiftande läten. Samtidigt fick jag ett lika rikt liv av att vi kom varandra mycket närmare och vi förstod varandras språk mycket bättre, genom att jag tog till ett nyanserat kroppsspråk.

Jag märkte att ju mer jag visade henne att jag förstod, och snabbt reagerade, desto fler tillfällen och beteenden bjöd hon mig på. Med jämna mellanrum visade hon mig något nytt, som hon och jag tillsammans kunde ha nytta av.

Det här gör att man kan ha en stor nytta av att hunden får gensvar exakt när den vill något. Med upprepade gester och mimik från mig lärde hon sig hur jag fungerade.

Olika situationer
En gång på promenaden skulle vi gå en väg till vänster, men hon stannade och visade med hela sin kropp att hon ville gå till höger. Ett litet morr kom över hennes läppar. Ok, tänkte jag, vi går och tittar efter vad hon vill. Några sekunder senare stack hon ner nosen i marken och där låg en guldring, som senare hittade tillbaka till sin ägare genom en annons. En tillfällighet, vem vet?

Andra gånger kunde hon morra när hon ville gå ut, eller så morrade hon när hon lagt sig på vardagsrumsmattan. När jag kom in till henne i vardagsrummet, blev hon nöjd. Det är på det viset jag lärde mig att hon ville ha sällskap eller leka just där på sin favoritmatta. Och det fick hon så gärna.

Ytterligare ett tillfälle då hon morrade var när en av hennes bollar rullat in under en byrå eller liknande. Om jag då kom in i rummet och inte visste vad det gällde, men ändå förstod att det måste vara något, tog jag ut mina armar åt sidorna med öppna handflator. Jag försökte se ut som om jag inte förstod, med mitt ansikte, och ”frågade” henne genom att säga: ”Visa!”.

Då kunde hon genom sin blick få mig att förstå vad det gällde. Hon spände fast sin blick klart och tydligt mot byråns håll, eller gick dit och stack in sin nos så långt det gick för att visa.

Det här med ”visa!”, måste naturligtvis övas under lång tid, innan hunden förstår.

Maktkamp?
Många kanske tycker och tror att hunden på det viset "styr" våra liv, men det handlar inte om det. För mig handlar det t.ex. om att hon efter att ha fått sin mentala del av aktiveringen, var nöjd och kunde gå och lägga sig och ta igen sig. Det handlar om att ge och ta i ett förhållande, vare sig det är människor eller djur.

Jag kunde då utan dåligt samvete ägna mig åt att t.ex. läsa, skriva eller göra andra uppgifter i lugn och ro.

Till hjälp
Om jag någon gång var upptagen av ett telefonsamtal som drog ut på tiden, så kunde hon påminna mig med ett morr om att jag glömt att göra i ordning hennes mat. Jag brukade nämligen ge henne mat på bestämda tider, men drog det över det minsta, så påpekade hon det. Så fort hon såg att jag lade maten i blöt, blev hon nöjd och la sig och väntade.

Ibland när mitt blodsocker sjönk, (jag har diabetes), kunde hon börja morra och även bli lite orolig. Jag lärde mig att hon markerade detta och testade mig på en gång. Och det stämde faktiskt. En liten säkerhet tycker jag.

En av mina undulater skadade sig en gång och började låta på ett lite annorlunda sätt. Just då reagerade jag inte på det, trodde att det var ett av deras vanliga högljudda läten. Men Ginnie förstod att något var fel och började att morra och pipa en aning. Hade jag förstått då, för många år sen, vad hennes morr betydde hade jag kunnat hjälpa min fågel på ett bättre sätt än vad som skedde.

Förlegat
”Ja, men om hunden morrar vid sin matskål då, försöker den inte klättra på rangskalan eller ta över där hemma då?” kanske du frågar. På det vill jag svara ett bestämt nej. Det betyder bara att hunden inte litar på att få ha sin mat ifred. Den kan ju inte veta att vi inte gillar hundmaten utan tror att vi ska äta den. Att uttrycka sin vilja, är en rättighet hundar har och det måste vi respektera.

Skulle man börja att hota eller skrika, förstärker det ju bara känslan att husse eller matte verkligen vill åt min mat.

”Men om man låter den få morra utan tillsägelse, har den inte vunnit över oss då?” Även här säger jag nej. Hundar går inte omkring som vi människor gör och försöker vinna en massa segrar hit och dit. Det är att förmänskliga hunden att tro att det är så.

Om man istället vänder sig bort, eller låtsas gäspa, kanske även går därifrån, har ju vi vunnit. Inte en seger över hunden, utan vi har istället investerat i ett förtroende ifrån hundens sida.

Att ”läsa” hunden
Från att morra till att även resa ragg är ju inte steget så långt. Också det förknippar många med att hunden är aggressiv. Jag hade en schäfertik för många år sen, Dessi, som visade en hög ragg längs hela ryggen när hon tyckte något var spännande, t.ex. en ny hundbekantskap eller vid lek.

Man måste läsa alla hundens signaler i form av kroppshållning, ansiktsmimik, hur den håller svansen och så vidare för att inte misstolka hundens intentioner.

Hotfull upplevelse
När det gäller att stå på ett bord och liknande för att bli undersökt, t.ex. vid kloklippning, gäller samma sak. Om hunden börjar morra så tyder det på osäkerhet och rädsla för att det ska göra ont. Kanske har den obehagliga erfarenheter sen tidigare tillfällen och reagerar.

Om man då straffar och fyar för att få den tyst, så litar ju inte hunden mer på oss för det. Tvärtom så blir den ännu mer på sin vakt. Är man rädd för att bli biten i försvar, kan man köpa en nylonmunkorg så man kan känna sig trygg och i lugn och ro fortsätta vården. Den är konstruerad så att hunden inte kan bita, men ändå hässja om den behöver det.

Samarbete
Har du ett lugnt och positivt arbetssätt, utan upprörda känslor, tvång och strafftänkande går allt arbete med den fysiska genomgången
oerhört mycket smidigare. Den lär sig med tiden att det är positivt att man rör vid den. Ett förtroende har skapats för dig och situationen.

Du får här inte glömma bort att en hund också kan morra vid smärta eller ömhet i kroppen och även vid rädsla. Då är det viktigt att du tar reda på orsaken och inte genast avfärdar morret med att hunden är aggressiv utan anledning.

När hunden morrar, försök att ta reda på vad den vill, för den försöker faktiskt att säga dig något… 

Ginger Sundin Hallgren