Kul på promenaden

Gamla traditioner

Det är inte alls svårt! Det handlar egentligen bara om att släppa på de invanda mönstren och tänka och agera på ett nytt sätt. Vi bär på traditioner och vanor om hur hunden ska rastas och motioneras. Det har alltid varit så att hunden går på ”sin promenad” och nosar i ”sin värld”, i kopplets längd eller om förhållanden medger; lufsandes eller skuttandes lös. Människan går i sina egna tankar och hunden går i sina. Målet är kanske att vara ute en viss tid, gå en viss sträcka eller att hunden ska hinna ”göra ifrån sig” innan man går hem.

Hundens ursprung

 Hundens ursprung är att vara ett vandrande rovdjur med revir. Ett rovdjur som är skapt för att röra sig över stora sträckor dagligen. Under en sådan vandring spanar man efter ett möjligt bytesdjur. Givetvis är det mest med luktsinnet hunddjuret jobbar. De söker efter vittring i luften, letar efter spår på marken. Sedan följer man spåret hur långt som helst, så länge som behövs. Nosen är ständigt aktiv hos hunden och hundens främsta sinne. Långt mer viktigt än synen, som är viktigast hos oss människor!

När vargen (hundens stamfar) funnit en lämplig doft att förfölja, så koncentrerar sig flocken på att komma så nära bytet att de kan se det. Därpå följer en problemlösning, då de ska räkna ut vilket av bytena de ska välja (de flesta bytesdjur lever i grupp) och hur just den här jakten ska avslutas för att öka chansen till framgång. De måste vara väldigt listiga för naturen har gett bytesdjuren fördelen av att vara snabbast, medan rovdjuren å andra sidan fått smartheten som begåvning. De beräknar vindriktning för att inte ge bytet någon fördel av att i förväg känna lukten av vargen. De kan smyga så de inte hörs, gå där de inte syns, spela teater så att de lurar bytet, gruppera sig med taktiker som till exempel bakhåll, allt för att lyckas övermanna ett bytesdjur och därmed få tag i mat.

Våra sällskapshundar har kvar en hel del av kapaciteten och därmed en del av behovet av detta ursprungliga sätt att leva och arbeta. De behöver långa vandringar, men också att få koncentrerat jobba med nosen, lösa problem, idka kroppskontroll, anstränga sig mentalt och över huvud taget fokusera på utmanande uppgifter.

Läsa tidning eller lösa korsord?

Att lufsa runt och bara lukta på andra hundars dofter på promenaden är som att ”läsa tidningen” för hunden. Det är tillfredsställande för man håller sig ajour om vad som händer i ens omgivning, men det är inte speciellt ansträngande. När husse eller matte läst sin morgontidning går de knappast och lägger sig igen för att de är utmattade efter läsningen. Hunden känner likadant. Man har energi att komma igång med dagens uppgifter och sysslor.

En elev sa till mig en gång; ”Jag förstår, Marie! Hunden behöver ett korsord!” Och den beskrivningen är mitt i prick. Hunden nöjer sig sällan med att bara gå omkring och ”läsa tidningen” på varje promenad. Den behöver utmaningar i tillvaron, uppgifter att lösa.

Vi har tagit ifrån den arbetsuppgiften att hitta och nedlägga sitt byte för att få mat, istället serverar vi praktiskt taget färdigtuggad mat på regelbundna tider och utan att hunden behöver lägga två strån (eller tassar) i kors för att få den. Vi måste ersätta ursprungshundens krävande vardag till något enklare och mer anpassat till vårt samhälle. Vi måste ge hunden sysslor som fungerar att göra på promenaden och som hunden uppskattar.

Flockledare

 Det intressanta är att när man börjar fungera som lekledare på promenaden så blir man på köpet en bättre flockledare! Hunden älskar den som är företagsam och spännande, den som håller igång med roligheter. Hunden beundrar någon som tar initiativ och sedan ser till att belöna eller hålla tillbaks belöningen till hunden gör rätt. Den får respekt för den som via leken ser till att sätta upp gränser för rätt och fel. Då smyger sig ett alldeles naturligt ledarskap fram alldeles automatiskt, ett ledarskap som bygger på samarbete. Hunden får helt enkelt förtroende för en sådan människa och finner det självklart att vara följsam och se upp till den personen.

Att vara vänlig, att visa att man vet vad man vill och hur man vill ha det, och att ta initiativ till en massa roliga aktiviteter, det är egentligen grundreceptet på hur man får en trevlig hund, som inte drar i kopplet, som inte rymmer, som inte hetsar upp sig i onödan vid möten. Dessa ingredienser ingår i aktiveringsövningarna. Man bör ju alltid visa en vänlig attityd, man väljer en passande övning, man hjälper hunden att göra rätt i början, man belönar när hunden gör vad den ska. Svårare än så är det inte att vara en beundransvärd flockledare som hunden dyrkar och ser upp till!

Roliga aktiviteter

Vad är då lämpligt att göra på promenaden? Vad för sorts övningar fungerar för att kombinera nytta med nöje? Vad kan vi hitta på för att ge hunden en nyttig arbetsuppgift som samtidigt roar den och hundägaren?

Jag brukar använda fyra rubriker för att förklara de områden som ger hunden mental stimulans på ett naturligt sätt, utan att stressa upp den.

1. Nosarbete
2. Kroppskontroll och balansarbete
3. Problemlösningsuppgifter
4. Inlärning på skoj och till nytta

Exempel på nosarbete kan vara jätteenkla saker där hunden är automatiskt motiverad, att söka efter en älskad leksak eller godbitar, eller svårare uppgifter som att följa ett spår, leta upp kantareller eller borttappade nycklar. Det mesta går att göra vid sidan om promenadvägen, dessutom går det att göra med en kopplad hund.

Exempel på kroppskontroll och balansarbete är när hunden lär sig klättra upp och hålla balansen på föremål vid sidan av gångvägen. Det kan vara en stubbe, en cementbumling, en mur, en sten, ett kullfallet träd. Men det kan också vara att träna hunden i att stå på bakbenen, att snurra runt och andra cirkuskonster som kräver kroppskontroll. Sådant här går också att göra med en kopplad hund.

Exempel på problemlösningsuppgifter kan vara vardagssituationer där vi har praktisk nytta av att hunden kan hjälpa till. Väldigt lämpliga övningar är när hunden i koppel kommit på fel sida om en stolpe och kopplet hindrar den att gå vidare. Men samma sak gäller också när hunden har råkat gå runt en människa och fått kopplet runt benen på personen. Locka den att själv upptäcka rätt väg! Man kan också gömma något attraktivt för hunden så att den inte omedelbart vet hur den ska få fram saken. Poängen med en problemlösningsuppgift är att hunden ska komma på lösningen själv, vi ska inte visa! Man får ha tålamod och vänta ut hunden och möjligen ge små ledtrådar i början, innan den begripit att den ska prova olika saker för att hitta lösningen.

Exempel på inlärningsuppgift för nytta är förstås att träna in ”kom”, ”stanna”, ”sitt”, ”vänta där”, men också andra praktiska saker som; förmå hunden att skaka sig när den är blöt, att lyfta upp eller hämta saker åt oss. Inlärningsuppgifter för skoj är förstås beroende på vilken humor man har, vad man själv roas åt och vad man vill roa andra med. Kanske passar det att lära hunden nicka eller skaka på huvudet åt en fråga man ställer? Att det ser ut som om hunden svimmar när man frågar om en sak var ”äckligt” och den lägger sig ner på sidan? Att den kan slicka sig om munnen när man ber den. Självklart fungerar sådant här också lika bra i koppel som utan.

Nyinlärning

En del hundägare har redan en standardritual av konster eller lydnadsmoment som de tränar, när de vill aktivera hunden. De kanske kör samma program varje gång, ligg ner, rulla runt, hopp över mitt ben och snurra. Problemet är att om hunden redan kan övningarna den utför så är det inte längre stimulerande och tröttande. Det är lite som att se samma TV-program eller läsa samma bok om och om igen. Hunden blir inte tillfredsställd och nöjd av att utföra övningar som den kan ”göra i sömnen” och har gjort hundratals gånger förut.

Det krävs att det är nyinlärning för att hunden ska fokusera och koncentrera sig. Och först då ger det hunden den stimulans den så väl behöver.

Däremot är genomförandet av en problemlösningsuppgift, en övning i kroppskontroll eller en nosövning alltid sådant som kräver att hunden koncentrerar sig och fokuserar, annars klarar den inte av det. Även om den med åren blir skickligare så att det tar kortare tid, så kräver sådana uppgifter energi av hunden.

Fysisk motion stimulerar inte

En vanlig fälla att falla i, är när man tror att man kan trötta hunden med fysisk motion. En frisk hund blir aldrig trött av det. Den som provat att gå i det oändliga, timtal i sträck, märker att hunden lägger sig artigt ner och vilar när den kommit hem, men den är snabbt pigg igen, på alerten och sugen på äventyr!

Enda sättet att trötta en hund är med mental stimulans, med händelser och aktiviteter, antingen på promenaden eller vid andra tillfällen. Den tvingas att skärpa sig för att kunna utföra en övning, eller vara med om en svår situation, och det är vad som ger mental stimulans.

En hund som man motionerar mycket fysiskt, bland annat genom att låta springa långa sträckor, kommer dessutom att bli mer krävande! För ju mer kondition den får, desto mer mental stimulans behöver den för att hålla sig lugn! En fysiskt stark hund som inte får mental stimulans drar hårdare i kopplet, springer fortare när den rymmer och kan bete sig som en riktig värsting vid hundmöten. Den behöver helt enkelt lugnas av att jobba med huvudet. Bli trött och nöjd och tillfreds med sig själv. Då kan den lyssna, behärska sig och försöka göra vad vi önskar.

Stimulerad

En stimulerad hund är nästan alltid en snäll hund som har lätt för att samarbeta och att visa tålamod vid svåra situationer. Men det blir motsatsen om den har överskottsenergi; av för lite mental stimulans, så kryper det i kroppen på hunden. Den har svårt att vara stilla, den har svårt att behärska sig, att hålla tillbaka energin som bubblar över. Den reagerar lätt på saker och ting och den kanske också överreagerar, till exempel skäller som en galning fast den egentligen inte borde vara så upprörd, eller motsatt, visar sig livrädd fast den egentligen inte har anledning att vara så väldigt rädd. Eller så överdriver den sin glädje och blir fullkomligt tokig av lycka när den får hälsa på någon. Alla känslor kan uppförstoras i den understimulerade hundens värld.

Aktiveringsmängd

Alla hundar behöver minst 30 minuters mental stimulans dagligen. Busiga och aktiva hundar behöver en timme totalt över dagen. Man kan sprida ut det till olika tillfällen, göra en del inne och en del ute. Man kan förstås också ge sig iväg på ett speciellt träningspass med hunden och lägga all tid vid ett tillfälle. Eller så kan man integrera aktiveringen i promenaden.

Jag skulle önska att alla gav sin hund åtminstone en kvarts aktivering på varje promenad, i princip även om promenaden är kort. Det är klart att det finns tillfällen när man bara måste ta ut hunden på en snabbrastning av någon anledning. Men när det handlar om att promenera en sväng med hunden för att tillfredsställa den, då handlar det ju ofta om minst tjugo minuters upp till en eller två timmars promenad. På den längre promenaden får hunden tillfälle att röra sig i lugn takt över ett större område och det påminner om vargens vandringar över sitt stora revir, så det är något som ger den en sorts tillfredsställelse. Men oavsett längd man är ute, så behöver hunden sina uppgifter då och då för att dels uppmuntras att hålla kontakten och dels göra av med energi, så den håller sig lugn och i balans. Vill man att hunden ska sova gott när man kommer hem så bör man alltså sysselsätta den i en kvart även om man bara tänkt vara ute i tjugo minuter. Man hinner visserligen inte så långt då, men det är inte det som är poängen. Förutom möjligheten att få göra sina behov är arbetsuppgifterna viktigast för hunden.

Att sitta vid vägkanten

Något jag gör varje promenad med mina hundar, som förenar nytta med nöje, är att de får sätta sig vid vägkanten på ett eller annat sätt vid möten. Det kan vara möten med hundar, människor eller passerande bilar. Jag har tre hundar som oftast är lösa på gångvägar och stigar, men oavsett om de har koppel på eller inte, vill jag många gånger ha total kontroll på dem vid möten. Det bästa sättet är att be dem sätta sig vid sidan av vägen eller stigen. Ibland finns det en slänt för dem att klättra upp på, ibland en stock eller sten att ställa eller sätta sig på. De gillar arbetsuppgiften och får fokus på att prestera och hoppas på belöning. På det sättet blir mötena för det mesta odramatiska. Dessutom får de samtidigt en stimulerande uppgift som blir unik för varje möte, de koncentrerar sig på min dirigering och mina signaler på vad de ska göra. De har roligt, jag får en lugn promenad, och samtidigt blir hundarna aktiverade!