Jag letar annonser bland sajter för hemlösa katter och ringer på någon som ser lik ut ”min” katt. Eftersom jag letar ny bostad och följer vad ”Hemnet” (bostadsajt) har och går att söka på, så önskar jag ett ”Kattnet” där man enkelt skulle kunna söka efter en efterlyst katt.
Jag fotar honom och lägger ut en annons på Blocket. Jag får tre svar, både ledsamt och glädjande. Ledsamt att andra katter kommit bort och glädjande att folk letar med ljus och lykta. ”Min” kisse är inte öronmärkt vad jag kan se. Jag hoppas att han är ID-märkt med chip. Att chippa en katt är lika enkelt som att vaccinera katten och något alla bör göra med sina katter.
Av grannar i området får jag nu veta att han varit ute länge, möjligen sedan 2009 och att han kommit fram mer och mer, kanske för att en svartvit kompis togs om hand i vintras tillsammans med den svartvita kattens nyfödda unge. Kompisen går in och ut medan ungen är en ren innekatt.
Min katt blir matad av några kvinnor, ägarna till den svartvita, och jag bestämmer mig för att ”Pontus” (som kvinnorna kallar honom) ska tas om hand.
Pontus är försiktig, jag kan inte klappa honom, men han kan försiktigt nosa på min hand, verkar jättesnäll även om han blir trängd och pratar gärna när jag pratar med honom. En katt värd att satsa på.
Katthemmen jag ringer till har fullt och tar bara in katter som kommer via Polisen. De hänvisar till Polisen som hänvisar till Länsstyrelsen.
Sedan den 1 januari 2009 har Länsstyrelsen ansvar för den operativa djurskyddskontrollen i länet. ”Om du anser att djur far illa kan du göra en anmälan till Länsstyrelsen” läser jag på Länsstyrelsen sida.
Jag ringer länsstyrelsen eftersom jag anser att Pontus far illa, kanske inte i sommarvärmen men absolut i vinter och han är lättare att fånga nu när han är framme. Han behöver mer än mat, han behöver värme och kärlek. Jag vet inte heller om han är kastrerad eller inte. Nu kommer det visa sig att Pontus hamnat i kläm i byråkratin. Pontus måste ha en ägare, eller känd ägare, för att Länsstyrelsen ska kunna agera. Mitt ärende kommer inte att prioriteras meddelar man mig.
På deras hemsida står också: ”Om du inte lämnar tillräckligt utförliga uppgifter, till exempel inte kan ge oss information om vad djurhållaren heter eller var denne/denna bor, kan vi tyvärr inte göra någon inspektion.”
Jag berättade också att våra planer är att fånga katten för att se om han är ID märkt. ”Matar du honom så anses du vara ägaren”, säger mannen hos Länsstyrelsen. Jaha, och hur ska man kunna fånga in en katt om man inte matar den? Det gör även Polisen då de behöver fånga in en katt. Och ska jag i så fall lägga en anmälan mot mig själv? Jag funderar starkt på det då kanske de gör en inspektion! Jag insåg att vägen Länsstyrelsen inte var en framkomlig väg och ringde Polisens djurskyddsgrupp.
Samtalet med Polisen var betydligt bättre, men tyvärr verkställer de endast Länsstyrelsen beslut. Så jag insåg att inte heller Polisen var en framkomlig väg.
Nu kommer jag att låna ut en bur till kvinnorna som matar honom (till Länsstyrelsen får vi väl säga att vi matar fåglarna… Eller blir vi ägare till dem då också?). När vi fångar honom hjälper ett proppfullt katthem mig att kolla ID-märkning och hälsa. Han står också i kö på ett katthem för en omplaceringsplats. Under tiden sätter jag lappar i området om att ”tillfälligt hem sökes”.
Av: Ylva Stockelberg
Uppdatering: Pontus omhändertogs snart av Djurhjälpen i Vaxholm.
© Foderbilen Sverige AB. Vi ser gärna att ni refererar till denna artikel och att citera kortare utdrag går givetvis bra. Det är däremot inte tillåtet att kopiera längre stycken eller hela texten. Kom ihåg att alltid källhänvisa till Foderbilen.se och vi skulle även uppskatta om du länkar direkt till denna artikel.
