Du har inga produkter i din varukorg.
Dräktigheten är inte lång. En honkatt brukar föda efter 63-69 dygn. Föder hon tidigare brukar ungarna inte vara tillräckligt utvecklade för att klara sig. I snitt brukar honan föda på 65:e dygnet. En nyfödd kattunge är inte stor och brukar väga 90-100 g. Å andra sidan brukar hon bära på flera ungar men antalet ungar brukar variera också mellan raser.
0-2 veckor
Det tar inte alls lång stund förrän de målmedvetet kravlar sig fram mot spenarna och suger ett ordentligt tag. Det är fascinerande att se en unge söka sig fram i pälsen genom att föra huvudet fram och tillbaka som för att skanna av var närmaste spene finns.
Nu börjar en tid då kattungarna bara äter och sover för att växa ordentligt. Räkna med att en kattunge ökar ca 10 g per dygn den första tiden. Honan hjälper ungarna med toabestyr genom att slicka runt dem runt anal- och urinöppningen. Så kommer hon att göra ända fram till de börjar äta riktig kattmat.
Den första tiden är kattungarna helt beroende av mamman. De är blinda och döva och behöver hennes värme eftersom de inte själva kan reglera sin kroppstemperatur. Däremot är luktsinnet utvecklat redan från början. Utan luktsinne skulle ungarna inte hitta spenarna. Och där det finns mat finns det också värme. När ungarna diar trampar de på juvret med framtassarna. De trampande rörelserna stimulerar mamman att producera mer mjölk men också att mjölken rinner till bättre.
Instinkten säger kattmamman att hon ska se till att ungarna inte utsätts för några faror. Det gör hon dels genom att se till att bolådan hålls ren och luktfri så inga rovdjur känner lukten, men också genom att flytta ungarna om hon blir störd. Då försöker hon hitta ett säkrare ställe, i alla fall som hon uppfattar som säkrare. Vissa honor är mer benägna att flytta sina ungar och man kan hitta kullen på de mest konstiga ställen.
När kattungarna är ungefär en vecka gamla börjar ögonen öppna sig. Nu börjar de så sakteliga upptäcka världen runtomkring.
2-3 veckor
Från att ha varit helt hjälplösa börjar det nu bli små katter av ungarna. När de är mellan två och sju veckor är det viktigt att hantera dem så mycket det bara går och gärna låta flera personer hålla på med ungarna. Det är nu man ska göra dem sociala mot oss människor. Startar man senare, efter sju veckor, kommer man inte att få en katt som känner samma förtroende för människor som en som hanterades mycket under den första tiden.
Lev ett vanligt liv och var inte för rädd för att störa ungarna. Dammsug som vanligt och låt dina egna barn stoja i ungarnas närhet. Då får man kattungar som blir tuffare än de som lever skyddat.
Vid tre veckors ålder börjar kattungarna röra sig mer även om det kan se lite vingligt ut. Lukt och hörsel är också mer utvecklat. Någon vecka senare har kattungarna börjat få glädje av sina kullsyskon och nu börjar de leka med varandra lite försiktigt.
4-7 veckor
När kattungarna är 4-5 veckor gamla är det dags att låta dem vänja sig lite försiktigt vid kattmat. I början brukar det bli ganska så kladdigt men snart inser ungen att den ska äta maten och inte bara kliva runt i den.
När de också äter vanligt kattmat, inte bara diar, slutar mamman slicka kattungarna. Nu måste de lära sig gå på lådan. Det brukar räcka med att ställa fram en låda med kattsand, sätta ner kattungen i lådan och försiktigt skrapa lite med fingret för att den ska fatta galoppen.
När ungarna är fem veckor ser de lika bra som en vuxen katt. De börjar också håller sig rena genom att slicka sig med tungan, men kattmamman är fortfarande där och ser till att ungarna är oklanderligt rena. Att tvätta varandra, där också vi blir slickade, är också ett sätt att upprätthålla sociala band så de känner en större samhörighet med varandra.
När kattungarna är mellan fem och sju veckor börjar de se ut som vuxna katter fast i miniatyr. De börjar få ett kroppsspråk som mer ser ut som den vuxna katten och de börjar också få allt bättre balans och precision. Men än dröjer det innan de kan balansera bland prydnadssakerna utan att riva ner något.
7-10 veckor
Under den här perioden lär kattmamman ut sina färdigheter till ungarna. De får inte bara lära sig att jaga, de får också lära sig vad som är rätt och fel i kattvärlden. Nu är kattungarna mycket mottagliga för intryck och de lär sig hur man uppför sig genom grundläggande regler i vett och etikett.
Det här gör att det sällan blir lyckat om man tar hand om ett kattunge som blivit föräldralös för tidigt. Den har inte fått lära sig inte vad som är rätt och fel och kan ofta bli aggressiv eftersom den saknat en mamma som sagt ifrån när den gått för långt.
Det är också bättre för en kattunge att växa upp med kullsyskon. En kattunge som växer upp ensam blir i regel inte lika ”socialt kompetent” som en som fått tampas med jämnåriga.
10-12 veckor
En kattunge får inte flytta för tidigt. Så här står det i SVERAK:s regler: ”Kattungar får inte flytta till ny ägare (hem) innan de är tolv veckor gamla och har blivit fullvaccinerade mot kattpest och kattinfluensa/kattsnuva, såvida inte veterinär föreskriver annat förfarande.”
Det är viktigt att kattungen får vara kvar hos sin mamma ända till tolv veckors ålder. Under den här tiden fortsätter de att dia men det blir mer och mer sällan, och diandet övergår till att mer bli ett sätt att söka närhet. Tar man ett kattunge för tidigt kan de utveckla ett tröstbeteende och börja snutta på andra saker. Det kan antingen vara på sig själva eller på andra lurviga föremål som plädar och stickade tröjor.
Men vid tolv veckors ålder är kattungen redo att flytta till ett nytt hem. Inte bara du tycker att de är i busigaste laget. Också kattmamman verkar ha tröttnat och säger allt oftare ifrån att hon vill vara ifred.
Boktips:
Susanna Rosén, Varför gör katten så?
Albert Bonniers förlag
© Foderbilen Sverige AB. Vi ser gärna att ni refererar till denna artikel och att citera kortare utdrag går givetvis bra. Det är däremot inte tillåtet att kopiera längre stycken eller hela texten. Kom ihåg att alltid källhänvisa till Foderbilen.se och vi skulle även uppskatta om du länkar direkt till denna artikel.


