Katter med lockig eller ingen päls

Cornish rex

På en gård i Cornwall i södra England föddes det 1950 en lockig röd-vit kattunge. En spontan mutation hade skett, mutationer är plötsliga förändringar av arvsanlagen. Kattungen som hette Kalibunker var slank och högbent med långsmalt huvud. Ägaren födde upp Rexkaniner som är lockiga som små, det var därför rasen fick heta Rex.

Ägaren tog vara på anlaget genom fortsatt avel. Så småningom kom man fram till att anlaget för den lockiga pälsen är recessivt. Detta innebär att anlaget måste finnas hos båda föräldrarna för att det ska visa sig på ungen. Den första Cornish Rexen kom 1968 till Sverige.

Devon rex

År 1960 föddes det en annan lockig unge i Devonshire. Det var en svart hane som döptes till Kirlee. Mamman var rakhårig sköldpadd- och vit katt och pappan troligen en svartlockig katt som höll till i en tenngruva i trakten.

Man parade de båda linjerna med varandra. Till stor besvikelse blev ungarna rakhåriga, det var frågan om ett annat recessivt anlag.

Kirlee ägdes som vuxen av en kattdomare (Brian Stirling-Webb), som tyckte det räckte med en Rexras. Katter med båda anlagen samavlades därför till en början. Några år efter kattdomarens död (1967) skilde man på raserna, men många katter hade då båda Rexanlagen. Samma år kom den första Devon Rex till Sverige.

Utseende

Cornish Rex  har ett vinthundsliknande utseende med högbent smäcker, muskulös kropp. Huvudet är långsmalt kilformat med stora, högt placerade öron. Näsan är rak, hjässan flat och hakan markerad. Pälsen är glänsande, kort och tät, med ”tvättbrädesvågor”. Den saknar täckhåren och har enbart den mjuka vågiga underullen. Alla pälsfärger och ögonfärger är tillåtna.

Devon Rex har ett kort, brett kilformat huvud med tydligt stop. Pannan är flat, morrhårskuddarna markerade och kindbenen framträdande. Öronen är mycket stora och lågt sittande. Pälsen är lockig eller vågig och ska täcka hela katten. Den består av underull, mellanpäls och förvridna täckhår. Alla pälsfärger är tillåtna.

Hur är raserna till sättet?

Cornish Rex är livlig, nyfiken, företagsam, intelligent och pratsam. Den är sällskaplig och har stort behov av stimulans. Devon Rex tycker om att sitta på sin ägares axel eller bli buren. Den är påhittig och lekfull. Den är mycket social, vill gärna ha sällskap och är positivt inställd till nya kontakter.

Båda raserna har tunna pälsar och trivs bäst som innekatter. Pälsen hos båda är mycket lättskött. Till vardags fordras ingen pälsvård och katten fäller sparsamt.

Sphynx

Sphynxens hårlöshet är en naturlig mutation. Det är en recessiv ärftlig gen som ger dem dess hårlöshet. Pälslösa katter har förekommit genom alla tider.

År 1966 var året som Sphynxaveln sattes i gång. I Ontario, Kanada, födde en huskatt en naken kattunge. De första uppfödarna kallade denna ras först för Moonstone men ändrade namnet sedan till Canadian Hairless och därefter ytterligare en gång till det slutgiltiga namnet Sphynx. Aveln i Nordamerika upphörde nästan helt men fick ny fart 1975 då en ny mutation inträffade i Minnesota. År 1978 räddades två övergivna kattungar från Toronto, varav en var hårlös.

Dagens Sphynxar härstammar alltså främst från tre skilda mutationer uppkomna 1966, 1975 och 1978. Även senare har nya mutationer inträffat som haft betydelse för rasen. År 1994 importerades den första Sphynxen till Sverige.

Utseende hos sphynxen

Sphynxen är pälslös. Den är en liten till medelstor katt som väger cirka 2,5-4 kg. Sphynxen får ha alla färger. Teckningen är hudpigment som ger dess färg. Huden känns som persika eller siden.

Öronen är mycket stora med rundade spetsar och bred bas. Ögonen är stora och lätt sneda. Ansiktet påminner om en Devon Rex. Kroppen är mycket muskulös. Tassarna är ovala med, som det ser ut, långa tår, men de är inte längre än andra katters.

Hur är sphynxen till sättet?  

Sphynxen älskar livet och är nyfiken på allt och alla. Den är lättlärd och tycker om att apportera. Den är mycket sällskapssjuk och tycker om att sitta på axeln eller ligga runt halsen. Den vill mycket gärna ha sällskap av andra katter, barn och/eller andra djur.

Sphynxen ska skötas som andra katter, men badas cirka en gång i veckan. Det är för att få bort den naturliga pälsoljan, som katter med päls absorberar, som känns ”kladdig”. Alternativt kan man torka katten ren med en fuktig handduk eller med ett fuktat sämskskinn. Katten blir dock inte lika ren som vid ett bad.

Sphynxen ska inte utsättas för kyla eller starkt solsken eftersom den saknar päls. Den kan vara i solen men blir lätt solbränd. Öronen får rengöras lite oftare än på andra katter då den inte har ”pälsen” i öronen som tar bort smuts och skräp.

Nästan alla allergiker klarar sphynxen på grund av att den saknar päls och badas regelbundet.