När katten med stolta steg klev in i människans historia var den väl ansedd, och behövd. Det var i samband med att vi började lagra skörden i spannmålsmagasin för cirka 4 000 år sedan. Katten såg då till att hålla gnagarstammen i schack och var inte sen att dra nytta av samarbetet. Magasinen blev perfekta jaktmarker med god tillgång på mat samtidigt som katten fick vårt beskydd. Ett uppskattat teamwork. Sedan har kattens anseende varit som en berg- och dalbana genom årtusendena. Den stod som högst i kurs när egyptierna dyrkade katten som ett heligt djur. Att döda en katt i gamla Egypten kunde till och med bestraffas med döden. Katterna mumifierades och begravdes på särskilda begravningsplatser. I slutet av 1800-talet hittade man mer än 300 000 mumifierade katter i Egypten. De fördes till Storbritannien där de maldes ner och såldes som gödningsmedel.
Häxans följeslagare
På femhundratalet kom tamkatten till Europa, och sedan dröjde det inte länge förrän anseendet började dala rejält. Under 600-talet börjar kristna koppla ihop katter med ondska och en svart katt var djävulens redskap. Den föreställningen lever fortfarande kvar genom att man spottar tre gånger när man ser en svart katt passera. Den verkliga bottennoteringen var nog under medeltiden. Då började den kristna kyrkan koppla ihop katter med häxeri och trolldom. Katterna förföljdes och det ledde till att råttorna fick fritt fram. När mängden råttor ökade drastiskt fick digerdöden, som spreds via gnagare, ett starkt utbrott. Under 1300-talet började digerdöden spridas som en löpeld över Europa. Man räknar med att sjukdomen dödade var tredje person i Europa. Trots att det var råttorna som spred sjukdomen fick katterna skulden. Genom att katten var nattaktiv och sov en stor del av dagen trodde man att den bar på onda andar och var dödens följeslagare. När häxförföljelserna upphörde blev kattens anseende successivt bättre. Nu kunde katterna i alla fall leva ett mer fridfullt liv i vår närhet under några hundra år. Men den gamla folktron lever kvar. Än idag kopplar vi ihop påskkärringen med en svart katt och en kaffepanna när hon tar sin kvast och flyger mot Blåkulla.
Katten idag
Det var först under mitten av 1800-talet som katten sakta men säkert började bli den tamkatt vi har idag. Det hela började med att den engelska överklassen startade ett avelsarbete på katter med den första kattutställningen på Crystal Palace i London som följd. Året var 1871. Efter det började vi mer medvetet gå in och styra aveln, och den moderna kattaveln var född. Till skillnad från tidigare uppskattade vi de mest kontaktsökande katterna och katten började allt mer ha spelat ut sin roll som råttfångare. Resultatet är katter som har blivit allt mer knutna till människan. Våra raskatter är ganska nya, och än idag ser nya raser dagens ljus. Genom att gå in och styra aveln har vi snabbt fått fram olika raser med ett visst utseende och kynne. I Sverige dröjde den några årtionden innan kattintresset vaknade. 1946 bildades Svenska Kattklubben som senare blev Stockholms Kattklubb. Klubbens första utställning var på Nalen på Regeringsgatan i Stockholm. På Stockholms Kattklubbs utställning 1955 bildades SVERAK (Sveriges Kattklubbars Riksförbund) som idag är det övergripande organet för Sveriges kattklubbar knutna till FIFe och som har hand om deras stambokföring.
TEXT: Susanna Rosén
© Animail. Vi ser gärna att ni refererar till denna artikel och att citera kortare utdrag går givetvis bra. Det är däremot inte tillåtet att kopiera längre stycken eller hela texten. Kom ihåg att alltid källhänvisa till Animail.se och vi skulle även uppskatta om du länkar direkt till denna artikel.
