Du har inga produkter i din varukorg.
De flesta vilda kattdjur lever ensamma och möts bara under parningstiden. Det skiljer tamkatten från sina vilda släktingar, med lejonet som undantag. Lejonet däremot går till och med ett steg längre och lever i flockar där honorna också hjälps åt att jaga.
Sedan katten blev domesticerad har katter levt tillsammans i grupper. Det är ofta mängden föda som avgör hur tätt inpå varandra djur kan leva. Är det ont om föda måste djur ha större jaktmarker för att kunna få tillräckligt med mat. När katter utfodras av oss eller om de lever som ladugårdskatter men en till synes oändlig mängd av gnagare blir konkurrensen om utrymmet inte lika stort, och konkurrensen katterna emellan minskar.
Hanar konkurrerar
Det är framför allt honorna som trivs i varandras sällskap. De har nytta av varandra och kan hjälpas åt att ta hand om ungarna. Hanarna däremot lever ensamma. De slåss om att bli herre på täppan och det kan bara finnas en dominant hane i reviret. Det är också det som gör att en okastrerad hankatt, som får gå fritt utomhus, riskerar att bli bortjagad av en mer dominant hane i grannskapet. När hankatten kastreras blir den inte längre någon konkurrent och kan nu leva tillsammans med andra katter nästan som en honkatt.
Genom slagsmål avgör de okastrerade hanarna vem som är starkast och det är herren på täppan som kommer att få para löpande honor i grannskapet. Om hankatten inte blir bortjagad kommer den med säkerhet att vara med om slagsmål för att försvara sin titel, och bli illa sargad efter att ha varit på friarstråt.
Honorna delar
Man har kommit fram till att en okastrerad hankatt har 3-4 gånger så stort revir som en okastrerad honkatt. Honorna behöver inte bara mindre revir, de har också revir som överlappar varandra. De delar helt enkelt revir, och kan hjälpa varandra med ungarna. Men de delar bara med de katter de känner. Främmande honkatter jagar de bort.
Katter har inte bara ett revir, de har också ett jaktområde, ett ”homerange”, som de delar med andra katter. Också här är hankattens jaktområde större, ungefär en och en halv gång så stort som honkattens. För att informera andra om att den har ”jakträtten” på marken går katten runt och markerar med urin så främmande katter känner att området är upptaget. Urinmarkeringarna måste sedan uppdateras på regelbundna patrulleringsrundor för att inte förlora sin verkan.
Susanna Rosén
© Foderbilen Sverige AB. Vi ser gärna att ni refererar till denna artikel och att citera kortare utdrag går givetvis bra. Det är däremot inte tillåtet att kopiera längre stycken eller hela texten. Kom ihåg att alltid källhänvisa till Foderbilen.se och vi skulle även uppskatta om du länkar direkt till denna artikel.
.png){kind=small}
