Kategori 2: Naturligt långhåriga raser

Norsk Skogkatt

Norrmännen tog tillvara de katter som naturligt fanns i vårt bistra klimat i norra Skandinavien. Det var katter som var stora och muskulösa. Pälsen hade tät underull mot kylan och långa vattenavvisande täckhår. Pälsen var extra lång på de ömtåligaste delarna av kroppen och gav katten krage, skjortbröst, byxor och mycket yvig svans.

Den första skogkatten visades upp redan 1938 på en kattutställning men det dröjde ända in på slutet av 1960-talet innan man började avla fram katten på allvar. Norrmännen enades om en standard och godkände rasen på försök 1973. År 1977 blev rasen godkänd med certifikaträtt i den internationella kattorganisationen FIFe.

Den norska skogkatten har ett triangelformat huvud med rak profil och kraftig haka. Öronen är stora och tofsade och placerade så att de följer triangelformen. Ögonen är stora och lätt snedställda. Svansen är lång och yvig.

Pälsen är karaktäristisk, den ulliga underpälsen är täckt av vattenavstötande grova täckhår. Den semilånga pälsen är inte svårskött, men en tova då och då vid pälsfällningen går inte att undvika. När skogkatten fäller sin päls, då fäller den mycket och till slut ser den nästan ut som en korthårig katt där bara svans och knickers visar att den är semilånghårig.

Katten är mycket snäll och kelig och passar väldigt bra som innekatt.

Maine Coon

Namnet ska den ha fått från staten Maine och ordet racoon som betyder tvättbjörn. Statsinnevånarna trodde enligt en legend att den stora katten var en korsning mellan en katt och en tvättbjörn. En annan berättelse säger att namnet skulle ha kommit från en ”Captain Coon”, som for från hamn till hamn med sin båt på handelsresor, medförande sina långhåriga katter.

Hårt klimat har genom naturligt urval utvecklat en stark och sund katt. Pälsen är lång på de ställen där den kan skydda mot regn och snö. Den långa buskiga svansen, som katten sveper om sig när det är dags att sova, hjälper också till att hålla värmen under kalla nätter. Öronen är mer pälsade än hos de flesta raser för att skyddas från kyla. Stora, runda, välpälsade tassar fungerar som “snöskor“.

År 1953 bildade en grupp hängivna Maineinnevånare “The Main Coon Cat Club“. Klubbens syfte var att bevara rasen och det hölls utställningar för enbart Maine Coon-katter. 1976 blev den erkänd som ras i CFA.

Maine Coon är en medium till stor semilånghårig katt. Katten ger ett rektangulärt intryck med medellånga ben. Huvudet har fyrkantigt nosparti. Öronen är stora med tofsar och sitter brett isär uppe på huvudet. Ögonen är stora och lätt ovala, alla färger är tillåtna. Pälsen är silkig, tät och lång med lite underull. Pälsen är kort framtill och blir längre och längre för att sluta i lurviga byxor på bakbenen. Katten ska även ha en pälshaklapp på bröstet. Svansen är lång och böljande.

Den är lättskött och tovar sig som regel inte. Pälsen behöver nästan aldrig kammas, en gång i veckan brukar vara tillräckligt för att hålla den i fin kondition.

Maine Coon-katter är snälla och vänliga och utmärkta nybörjarkatter. Den tycker mycket om sin familj men väljer ofta ut en i familjen som sin speciella favorit. Det är en katt som gärna apporterar leksaker och lär sig ofta gå i koppel. Den är ganska tystlåten och dess läte är lite speciellt. Den säger oftast inte ”mjau” som andra katter, utan snarare ”brrrp” med en mjuk, tunn röst. Dessutom kan man ibland få höra ett kvittrande läte.

Sibirisk katt

Den Sibiriska katten har utvecklats till en frisk och härdig ras i Sibirien. I det hårda klimatet utvecklades en lång, tjock och vattenavstötande päls. Under 1980-talet uppmärksammade kattklubbar i St. Petersburg den sibiriska katten. 1997 godkändes rasen av FIFe och 1998 fick rasen certifikaträttigheter.

Sibirierna är kraftiga och muskulösa katter, som växer långsamt. Huvudet är massivt. Nosen är bred och medellång. Profilen har en svag inbuktning men inget stop. Hakan är svagt vikande. Ögonen är stora och lätt ovala, alla färger är godkända, men grönt är att föredra. Kroppen ger i proportion ett rektangulärt utseende. Tassarna är stora och runda och har tofsar mellan tårna. Svansen ska vara lång med rundad svanstipp.

Den har mycket tät päls som inte får ligga tätt till kroppen. Överpälsen är vattenavstötande och känns något hård och sträv vid beröring. Som alla semilånghåriga katter behöver den viss pälsvård och bad.

Siberierna är alerta och viga katter. De har ett väldigt trevligt temperament - pratsamma, sociala och läraktiga med ett filosofiskt fredligt sinne.

Man kan finna uppgifter om att den sibiriska katten saknar ett allergiframkallande protein, vilket gör att katterna skulle vara ”allergifria”. Det finns ännu inga vetenskapliga bevis för att sibirierna saknar detta protein. Många uppfödare och kattägare världen runt kan dock med personliga erfarenheter berätta att många allergiker verkar tolerera den sibiriska katten bättre än många andra raser.