Kategori 1: Långhår

Perser
Långhåriga katter har varit kända i Europa sedan 1500-talet. Det fanns då två typer av långhåriga katter; angoran från Turkiet och persern från Persien (Iran). Perserkatterna hade bredare rundare huvud, mindre öron, yvigare päls och kortare kropp. Angororna hade längre päls. För att få lång tät päls korsade man den ursprungliga persern med angoran. Perserns typ blev dominerande och med selektiv avel fick man så småningom fram dagens mycket typade katt. Nu ska man kunna lägga en penna mot perserns ansikte och den ska hos en rastypisk perser nudda vid panna, nos och haka.

Länge kallades persern för angora men 1955 skedde ett namnbyte. Persern var länge Sveriges vanligaste raskatt. Nu har de mer lättskötta semilånghåriga katterna tagit över. Idag är fyra raser vanligare än persern; ragdoll, norsk skogkatt, helig birma och maine coon.

Persern är en medelstor katt med kort bred kropp, korta låga kraftiga ben och stora runda tassar. Den har ett brett runt huvud med mycket kort bred nos med markerat stop, kraftig haka, en helt rundad panna och små öron som sitter brett isär. Ögonen är stora, runda, uttrycksfulla och brett placerade. Persern har en lång, vacker böljande päls och finns i över 300 färgvarianter. Kattens päls består grovt indelat i tre lager av hårstrån med olika utseende; täckhår som är längst och ger katten dess huvudsakliga färg, mellanpäls och underull. Perser har extra mycket underull och mycket lite täckhår som tynger ner pälsen. En mönstrad perser måste dock ha mer täckhår för att inte pälsmönstret ska gå förlorat.

Pälsen är dess speciella kännetecken, vacker, tät och lång. Tyvärr kräver den nästan daglig omsorg. Sköter man inte pälsen bildas tovor som i värsta fall måste klippas eller rakas bort. Katten har svårt att klara sin pälsvård på egen hand och behöver badas regelbundet, cirka en gång per månad. Många sällskapsperser klipps ner, till mer eller mindre korthår, på våren för att tåla sommarvärmen bättre.

Exotic
Redan på 50-talet genomförde uppfödare i USA parningar för att få fram amerikanska korthår med rundare huvuden och mjukare päls. Katterna blev i alla fall mycket populära på utställningar. Det startades en ny klass - exotic shorthair - perser parade med amerikanska korthår. I Europa har perser främst parats med brittiskt korthår för att få fram rasen exotic. Amerikanska kattorganisationen CFA godkände rasen 1967. Exotic kom till Sverige 1986, och rasen ökade snabbt i antal då den har mer lättskött päls än persern.

Exotic ser ut som en perser med kort päls. Pälsen ska se plyschigt teddybjörnsliknande ut. Underpälsen måste vara så tät att det nästan är omöjligt att se huden på katten.

Hur är perser och exotic till sättet?
De är lekfulla, sällskapliga och nyfiket intresserade men mer stillsamma än de flesta andra raser. Exotic är mycket lik perser till sättet men kanske lite livligare. Men det är fortfarande en lugn katt med ett milt, jämnt temperament. Den tjocka pälsen hos båda raserna gör att de ofta uppsöker svala platser.

Övrigt

-Rasernas typade utseende medför ökad risk för bettfel och ögonproblem.

-En dominant ärftlig njursjukdom (PKD) finns bland annat på perser/exotic. Det finns hälsorekommendationer som att uppfödare av perser/exotic låter ultraljudsundersöka sina avelsdjur före avel.

-Det finns några speciella kattklubbar och rasringar för perser och exotic, rasringen Svenska Perser & Exoticringen (Swepex) och kattklubben Perserkatten.

-År 2009 registrerades inom SVERAK 908 perser och 307 exotic. Som jämförelse så talet registrerades över 4700 perser per år i början av 1990.

-År 2005 registrerades inom IDP 363 perser och 88 exotic.

Ylva Stockelberg