Kantarellsök

Om hunden kunde ha en favoritårstid kanske det skulle vara hösten. Det är lagom varmt och lagom svalt. När semestrarna är över och husse och matte är tillbaka till sina rutiner finns det tid till långa skogspromenader. För de hundar som blivit lärda att leta kantareller är det en verklig högtid. Den gör något den på allvar älskar, att arbeta med sin nos, och det är alldeles säkert både uppenbart och roligt för hunden att fynden den gör gläder husse och matte så mycket!

Förena nytta med nöje

 Kantarellsök med hund förenar verkligen nytta med nöje. Hunden finner ett nöje i att använda sin nos till något som leder till smaskiga belöningsbitar från husses och mattes hand. Samtidigt är den mentala stimulansen hunden får av nosarbetet något som är oerhört nyttigt, hunden blir harmonisk och tillfreds. Eventuella problembeteenden kan försvinna om hunden i förväg varit otillfredsställd. Husse och matte i sin tur får de gula läckerheterna med hem till köket och både nytta och nöje av att tillaga och äta dem.

Svårfunna

Svampexperter på två ben har många gånger problem med att hitta den gula kantarellen. Den har ju en förkärlek för att ”gömma sig” i naturen. Den hittas inte bara på stigar och lättillgängliga ställen, den växer gärna i gräs, under stenar och rötter, under nedfallna träd och där det är svårt att se dem. När höstlöven börjar bli gula och falla till marken är det dessutom hopplöst svårt att urskilja de gula läckerheterna bland annat gult. Det är helt enkelt ett handikapp att leta med synen som instrument. Men hundens främsta sinne är ju lukten. Att målet inte syns spelar ingen som helst roll för en hund. Den känner aromen från kantarellen oavsett vad som täcker den.

Utnyttja hundens kapacitet

Det var redan på 70-talet som kantarellsök med hund uppfanns. Anders Hallgren hittade på idén enbart för att skapa tillfälle för hunden att utnyttja sin fantastiska kapacitet till att lukta sig till saker och ting. Hundar behöver mental motion och vi hundägare behöver finna aktiveringssätt som passar oss. Idag vet vi ännu mer om hur oerhört många verkligt viktiga användningsområden som hundens luktsinne kan utnyttjas i, allt ifrån mögel- och narkotikahundar till hundar som hittar cancer och larmar för blodsockerfall.

Motiverade hundar

Hundar hittar gärna spontant sin favoritleksak eller smakbiten som är tappad på golvet eller på gräsmattan. Men vill vi kan vi med vilken hund som helst träna den att hitta bestämda saker som bara är mänskligt intressanta, bil- eller hemnycklarna, pengar eller kantareller för att ta några exempel. Träningen är ganska enkel egentligen. Dels för att hundar i allmänhet anstränger sig för att förstå vad vi menar, dels för att de har ett så avancerat luktsinne att nästan ingenting är svårt när det handlar om nosarbete.

Hitta betyder gott godis

Man börjar med att sammanknippa kantarellen (eller vad man nu vill träna hunden att hitta) med något mycket gott godis. Man lägger godbiten under kantarellen så att hunden måste in med nosen under svampen för att kunna ta godbiten. Detta gör man många gånger på olika ställen. Det blir en repetition för hunden att kantarell betyder gott godis.

Ritual innan start

Helst ska man göra en liten ritual innan sökandet, att hunden får sitta ner och fokusera, att man klär på den ett speciellt halsband eller en sele som blir som en signal för vad som ska komma. Man kan låta hunden söka lös eller i koppel eller lina, beroende på var man är och hur hunden är. Självklart får man inte störa andra i naturen, varken djur eller människor.

Sammanknippningen med godis

Så småningom upphör man med att placera en godbit vid det utlagda föremålet/kantarellen. Nu börjar det bli mer realistiskt, för givetvis växer det inte små leverbitar bredvid kantarellerna i skogen och man tappar inte händelsevis en godbit exakt bredvid bilnyckeln om den faller ur fickan. Det intressanta sker nu att hunden generaliserar och fattar ändå. När den märker att det inte luktar utlagt godis så letar den efter halva den ursprungliga lukten av sak och godbit, det vill säga endast lukten av kantarell eller nyckel eller vad man gömt. När hunden första gången med nosen hittar kantarellen eller nyckeln, så berömmer man massor och ger snabbt en godisbit från handen istället. Hunden ska märka att den får precis samma belöning som nyss, skillnaden är bara att godbiten inte ligger på marken.

Mänskliga lukter

Om det handlar om människans borttappade saker kommer de förstås alltid att lukta husse och/eller matte och ska också göra så. Det hör också till att man tappar saker där man går, vilket gör fotsteg bredvid fyndet naturligt. Men handlar det om att lära hunden hitta vilda kantareller i skogen måste vi vänja av den från hjälpen med mänskliga lukter ihop med svampen. Man får börja hantera svampen med en plastpåse på handen och kasta ut svampen så att det inte längre finns fotsteg fram till den.

Markeringen

Markeringen av fyndet är också viktig. När det handlar om nycklar eller andra människoföremål kanske hunden kan lyfta upp dem med munnen eller krafsa på dem med tassen. När det gäller kantareller är sittmarkering ett diskret sätt att visa husse och matte att här är det. På det viset stör man inte omgivningen med skällande och man förstör inte svampen med tänder eller tassar. Och på något vis måste ju hunden markera att den hittat vad den sökte efter, annars är ju alltihop förgäves. Vilket innebär att inlärningen av själva markeringen är något av det allra väsentligaste. Hunden, som blivit van att bli belönad när den nosar på en kantarell, förväntar sig förstås en belöning. Det gör att den sannolikt är motiverad att räkna ut vad som krävs. Så den tar förmodligen villigt till sig hjälpen som visar att den ska sätta sig först innan godbiten kommer.

Lycka till!

Det finns några fällor att undvika i träningen. Bland annat att inte trötta ut hunden. När hunden blir trött blir den lätt distraherad, den blir uttråkad och den kan i värsta fall lära sig fel saker. Att läsa en bok eller gå en kurs kan lotsa dig genom grynnorna. Men i stort sett är det en enkel träning som alla sorters hundar i alla åldrar kan lära sig. Och många gånger har man kantareller till hands i naturen från slutet av juni till långt in på hösten! Passa på att roa dig själv och hunden!

Av: Marie Hansson

Referens: ”Kantarellsök med hund” av Anders Hallgren och Marie Hansson (Jycke-Tryck AB) 2009

© Foderbilen Sverige AB. Vi ser gärna att ni refererar till denna artikel och att citera kortare utdrag går givetvis bra. Det är däremot inte tillåtet att kopiera längre stycken eller hela texten. Kom ihåg att alltid källhänvisa till Foderbilen.se och vi skulle även uppskatta om du länkar direkt till denna artikel.