Kan din hund räkna?

Räkna med skall
En klassiker är när hundägaren står framför hunden och säger olika räknetal och hunden skäller rätt antal skall. Säg till exempel ”Vad är 2+2?” så hunden skäller 4 gånger. ”Vad är 5-3?” och hunden så skäller hunden 2 gånger. Givetvis kan man använda multiplikation och division också, men då är kanske åskådaren inte lika benägen att låta sig luras. Och gillar hunden att leverera många skall i följd, så kan man förstås också välja tal som är lite större än dessa.

Tricket är att belöna när hunden skällt rätt antal gånger. Antingen kan hundägaren helt enkelt säga ”Bra!” och ge en godisbit och så vet förstås hunden att övningen är slut. Eller så kan man vara lite mer sofistikerad och lyfta ett finger lite diskret för att signalera att det räcker så, och när hunden tystnar på den signalen så får den naturligtvis sin belöning. Ett tredje sätt är att ha ögonkontakt med hunden under tiden den skäller, och när man vill att den ska tystna så tittar man bort. När den tystnat och publiken häpnat över den fantastiskt kloka hunden som räknat rätt, får den förstås sin belöning.

Detta kräver bara att man lär hunden att ge upprepade, tydliga skall på ett visst uttryck, till exempel ”Vad är…”. Och hundar som har lätt för att börja skälla, brukar gilla den leken. Från början får man förstås belöna redan efter ett skall, men när hunden lärt sig vad den ska göra, väntar man på två eller flera skall innan belöningen kommer. Därpå lär man den att tystna på ett valfritt tecken, som till exempel en diskret fingersignal eller en bortvänd blick, som ovan.

Bollen i fickan
Det finns också andra varianter på uppvisning av en hund som tycks kunna räkna. Jag tänker speciellt på en speciell variant. Den här hussen hade många hundkompisar, folk som visste om det vanliga tricket att belöna när hunden, som räknar med skall, ska tystna. Hans plan var att imponera på sina hundkunniga vänner och göra något helt annat och något de aldrig skulle kunna genomskåda.

Han lade upp tio skyltar med siffrorna 1-10 på marken. Allt inleddes med att han uttalade en räkneuppgift med ett svar som fick vara max 10. Han lärde sin schäfer att gå från vänster till höger och stanna vid den skylt där husse gav signal. Vad publiken fick se var följande: Hunden gick långsamt och nosade kort på varje skylt, han började med 1 och fortsatte till höger, plötsligt stannade han och stod blickstilla med huvudet sänkt och blicken på den skylten med den rätta siffran. Vad gjorde egentligen husse? Inget syntes och inget märktes. Publiken var förbryllad och imponerad!

Hemligheten var att husses hade en tennisboll i fickan. En tennisboll som hans hund var galen i. Hunden ville helst att husse skulle kasta den så att han fick jaga. Han brukade tugga på bollen när han hämtat den. Bollen hade fått ett litet, litet hål. När husse klämde på bollen så pös den. Ett pyttelitet ljud som ingen människa lade märke till. Men för hans hund betydde det ljudet allt. Husse hade därmed en diskret signal som varken syntes eller hördes för människan.

Med handen nonchalant i fickan stod han och väntade på att hunden skulle hamna framför rätt siffra, till exempel 6, om han sagt ”Vad är 1 + 5?”. När hunden passerat siffrorna 1-5 och till slut ställt sig framför siffran 6 så klämde han lite på bollen. Den lilla diskreta pysning det åstadkom, var det ljud som hunden uppfattade som bekräftelse på att han skulle stanna, han hörde ju att belöningen var nära! Hunden stod som fastfrusen och stirrade på siffran 6, det var som förberedelse till jakten som han visste snart skulle komma! När publiken ojat sig över vilken fantastisk hund som kunde räkna, så kastade husse helt enkelt iväg bollen till sin lyckliga hund och tricket var färdigt!

Räkna kottar
En gullig aktiveringsövning är att lära hunden räknar kottar. Speciellt lämplig är den i höst eftersom det är kottår i år! Tallen fäller nämligen bara sina kottar vartannat år!

Samla ihop sex kottar, det spelar förstås ingen roll vilken sorts kottar det är, och placera dig på ett lugnt ställe där hunden kan koncentrera sig. Det kan lika gärna vara på någon mysig plats ute på promenaden som hemma på köksgolvet. Givetvis kan man välja bollar eller något annat också. Men om hunden är alltför förtjust i föremålen, så blir den antagligen distraherad av den glädjen. Dessutom kanske den bara vill leka om det är leksaker som placerats framför den. Därför är det vettigt att använda sig av något som hunden inte direkt är intresserad av eller har någon association till tidigare. Jag föreslår alltså kottar.

Placera kottarna på marken eller på golvet och förbered dig med gott hundgodis. Sprid ut kottarna så att de ligger i tre grupper. Tre kottar tillsammans, två kottar tillsammans och en kotte ensam. Låt det vara minst 20 cm mellan grupperna, så att det syns tydligt vilka kottar som hör ihop och inte.

Välj vilket tal du vill, antingen ett, två eller tre. Du ska arbeta in namnet på en siffra innan du går vidare till nästa siffra. Lättast är antagligen att ta ”en kotte” eller ”tre kottar”, eftersom det är ytterligheterna och därför troligen lättast att uppfatta för hunden, två är ju ”mittemellan”. Tänk på att betona antalet, till exempel ”tre”, tydligt så att hunden verkligen lyssnar och uppfattar just det ordet.

Valfritt sätt att peka på
Självklart börjar hunden med att chansa och kan markera precis vad som helst, för väldigt få hundar har lärt sig räkneord och förstår vad du säger! Men du ska förstås vänta på att hunden markerar den rätta gruppen och det är alltså sannolikt slumpen som styr när det sker. Har du sagt ”tre kottar” måste du därför ha tålamod till hunden faktiskt pekat på tre kottar.

Markeringen kan ske på skilda vis. Många hundar använder gärna nosen och nosar på kottarna, kanske i syftet att undersöka dem. Andra hundar gillar att peta med tassen eller att dänga till saker och kanske gör det nu också. Metoden spelar förstås ingen roll, det är bara festligt om hunden gör sin markering personligt. Den kommer dessutom tycka att leken är roligare och begripligare om den själv fått välja sättet att peka på.

Tålamod och snabbhet
Du måste både sitta tålmodigt och lugnt och vänta på att hunden, på ett eller annat vis, tar kontakt med eller råkar peka på rätt antal kottar. Samtidigt måste du vara blixtsnabb med din glädjereaktion och din godisbit när hunden väl gör det!

När man jobbar med den här sortens inlärning, som handlar om att hunden testar sig fram, så finns en del saker att tänka på.
• Du ska bara uppmärksamma det som blir rätt och helt enkelt nonchalera hundens intresse av fel kottgrupper. Säg inte ”nej” och visa inte på något sätt att du är missnöjd, hunden kan bli både ledsen och passiv och kanske inte ens vill försöka mer.
• Tjata inte ut ordet du vill lära hunden. Det räcker med att säga det en gång och sedan vänta. Hunden kan bli stressad när den inte förstår, om den hör att du är alltför ivrig. Dessutom vill man ju inte att den ska associera det nya ordet med osäkerhet genom många repetitioner.
• Det är viktigt att låta hunden få vila huvudet och ta paus emellanåt. Om hunden efter en stund tittar åt ett annat håll eller på annat sätt verkar som den tycker arbetsuppgiften är ointressant, så låt den få paus i 30-60 sekunder. Sen kan du säga ordet igen, till exempel ”Tre kottar”, och kanske också göra en gest mot kottarna för att öka hundens intresse för dem på nytt.
• Det är också mycket viktigt att man berömmer på en gång som hunden tar kontakt med kottarna, helst samtidigt. Först då har hunden en chans att begripa sambandet mellan handling och belöning.

Från omedveten till medveten
Efter att hunden av en slump ”pekat på” rätt antal kottar som hör ihop med det ord du sagt och blivit vederbörligen belönad några gånger, så har den ökat chansen att göra rätt också medvetet. Det börjar samlas information i minnet av vad för beteende som lönar sig och en skärpt och uppmärksam hund tar till sig det och utnyttjar det förstås. Vilken hund vill inte öka på godistilldelningen om den bara kommer på hur? Det kommer ta olika lång tid innan hunden fattat, för alla hundar är olika med olika förutsättningar.

Gemensam nämnare
Ganska tidigt i inlärningen är det dags att flytta om kottarna. Själv känner jag mig lite som en trollerikonstnär när jag med händerna korsade lite ”tjusigt” flyttar om kotthögarna så att de byter plats med varandra hit och dit. Meningen är förstås att man även fortsättningsvis tydligt ska se vilka grupper som hör ihop, en grupp med en, en grupp med två och en grupp med tre kottar.

Poängen vi vill att hunden ska inse är att den gemensamma nämnaren är antalet kottar, inte platsen. Om till exempel ”tre kottar” alltid ligger på en bestämd plats, kanske till höger, så lär sig ju hunden att markera just den platsen med kottar och inte att räkna kottar.

Det är lagom att börja flytta om högarna efter att hunden har markerat rätt tre gånger. Ju längre du dröjer desto större är risken att hunden missuppfattar övningen och tror att det är så lätt som att alltid markera på samma ställe.

Träna vidare
När du märker att hunden kan identifiera ”tre kottar” eller vad du valt att börja med, oavsett vilken plats du lägger dem på, i mitten, till vänster eller till höger, så är det dags att börja med nästa siffra. Till exempel ”en kotte”. Ta ”två kottar” sist, eftersom den siffran troligen är svårast att identifiera för hunden.

Jobba likadant med alla de tre siffrorna. Flytta på högarna så att det inte är platsen som leder hunden rätt, utan faktiskt antalet kottar. Ha tålamod och låt hunden testa sig fram. Markerar den fel ska du bara ignorera det. Pekar den rätt ska du genast visa hur förtjust du blir och belöna med gott godis. Glöm inte täta och korta pauser så att hunden får vila huvudet från koncentrationen ibland. De flesta hundar orkar inte jobba med tankearbete av den här typen i mer än ett par minuter i följd. Men efter en kort paus brukar den vara redo igen.

Jag är övertygad om att de flesta hundar faktiskt kan räkna och se skillnaden. Åtminstone på tre kottar och en kotte. Och på vägen dit, under inlärningen, så har den både roligt och blir på köpet stimulerad och nöjd.