Win-Win

Själv har jag för tillfället en vild valp, med talang för starka åsikter. I min värld försöker man förebygga problem genom att associera situationer med lugn och kontakt, innan valpen hunnit få fel uppfattning. Men många vuxna hundar har redan arbetat in ett mönster av upphetsning vid vissa tillfällen. Det kan vara när det ringer på dörren, när någon passerar tomten, när man på promenaden möter något som en hund, joggare, cyklist eller bil. Utöver det kan det vara privata påhitt, hundar som går i taket av kloklippning, matutdelning, av att möta någon speciell individ. Varianterna är många och för det mesta är det plågsamt jobbigt för den stackars hundägaren, när hunden hoppar och vrålar, kanske rycker i kopplet eller på andra sätt visar sin upprördhet.

Genial i sin enkelhet

Faktiskt är träningen genial i sin enkelhet. Det handlar bara om att belöna när hunden uppför sig rätt. Associera lugnt beteende med att äta goda godbitar och genom det få hunden ännu lugnare och mer mottaglig för samarbete.

Vissa hundar blir koncentrerade och lyhörda på våra önskemål, bara de märker att man är utrustad med väldigt gott hundgodis. Andra får man hjälpa på traven genom att sänka svårighetsnivån, så att de lyckas vara stilla. Vilket i massor av fall handlar om att öka avståndet till det som upprör. När man är tillräckligt långt borta kommer hunden att vara passande lugn och därmed uppföra sig rätt och vilja ta emot godis. Det handlar bara om att prova sig fram till rätt avstånd till det man vill träna, till exempel den mötande hunden, motionären, andflocken, cyklisten eller bilen.

Klickerträning

I det här läget är klickermanicken nästan oumbärlig. Den ökar effektiviteten enormt mot att man bara använder rösten. Som i all hundträning handlar det om tajming, oavsett om man använder klicker eller inte, måste man ovillkorligen belöna i precis det ögonblick som hunden tittar på det man vill träna.

En klicker lärs snabbt in i en lugn situation, genom att man matar hunden med en delikat godbit i samma ögonblick som den hör klickljudet. Man repeterar den här associationen, betingningen, av klickljud och godis ca 40 gånger, med paus efter ca var tionde gång. För att se om inlärningen är ”färdig”, klickar man för valfritt beteende, till exempel att hunden tittar på något på golvet. Om reaktionen på klickljudet blir att hunden titta upp på dig för att se om det är en godbit på väg, är klickljudet färdiglärt. Om inte, fortsätter man repetera 10-20 gånger till, tills man får önskad reaktion.

Godis – kvalitet och kvantitet

Avgörande för träningens framgång är att hunden ska älska godbitarna. Av den anledningen kan det vara bra att träna innan en måltid. Och givetvis också sedan minska mängden i matskålen med motsvarande mängd. Men det är helt klart värt mödan att anstränga sig för att finna det godis som hunden uppskattar bäst. Ju godare smak, desto bättre resultat helt enkelt.

Små bitar av kokt kyckling eller kokt fisk är skonsamt för magen och mycket gott i de flestas smak. Men man kan göra det enklare än så, köpa kycklingkorv och skära upp små tärningar, eller tärna blodpudding och lägga på en plåt för att torka i ugnen. (Ugnsluckan ska vara på glänt och värmen på ca 100 grader, det tar minst en timma för alla ytorna att torka, efter att man vänt på bitarna några gånger.) Pannkaka, falukorv och ost är också uppskattade delikatesser, fast fetare. Undvik köttbullar som innehåller både lök och kryddor på ett sätt som inte passar en hundmage i längden.

Vi pratar nämligen om mängder av godis när det handlar om sådan här associationsträning. 20-30 godbitar i ett litet träningspass är antagligen ett minimum. Därför är det viktigt att du anpassar storleken på bitarna efter din hund. Normalstorlek på en uppskuren godbit kan man säga ska vara ¼ sockerbit, men är hunden jätteliten eller jättestor får man rätta ”matsäcken efter munnen” så att säga.

Procedur

Placera dig på önskad plats, beroende på vad du vill träna, till exempel på ett strategiskt ställe på tomten eller i närheten av en populär promenadstig. Ha godbitarna tillgängliga i en öppen ficka, en utanpå-godisficka eller liknande. Ha klickern redo i handen. Håll hunden kopplad så att den inte kan rymma ifrån dig och göra fel.

Var uppmärksam på de små detaljerna. Det du ska belöna är den första signalen från hunden som visar att den observerar ”objektet”. Kanske vrider den på huvudet mot det som närmar sig, kanske har den redan ansiktet åt rätt håll och du kan se på öronen att den fokuserar och registrerar på ”träningsobjektet”. Klicka och beröm så länge hunden fortsätter iaktta ”objektet”, dela ut en godbit för varje klick du gör. (Ju fler klick/godbitar du hinner med, desto fortare är träningen färdig.)

Så länge som hunden är stilla (sitter eller står) beter den sig rätt och ska belönas. För varje klick ska den ha en godbit. Det är enkelt när man väl kommit igång, hunden tittar och tittar på ”objektet” ni tränar mot, och du klickar, berömmer och matar den. För varje klick och godis präntar du in följande budskap i hundens huvud, ”det är trevligt och rofyllt att titta på just det här, det är gott och inte det minsta svårt”.

Så fort ”träningsobjektet” försvunnit ur sikte eller hunden förlorat intresse och slutar titta på det, har du inte längre något att klicka för. Då märker hunden att det blev tråkigt och längtar förhoppningsvis till nästa möte. Har du valt en bra träningsplats dyker det snart upp någon ny att träna mot, annars är det bara att vänta eller gå vidare.

Arrangerat möte

Att be om hjälp med någon som vid utsatt plats och tid kommer på cykel, i bil, promenerandes med hund, joggandes eller vad man nu vill träna, är ovärderligt. Då får man som människa den oskattbara fördelen av att vara förberedd! Man vet vad man ska göra och man är beredd, då är allt väldigt mycket lättare.

Vill man träna hunden att acceptera livliga barn, kan man hålla sig på behörigt avstånd från en lekplats eller en skolgård. Man vet var barnen är och kan koncentrera sig på uppgiften att träna hundens uppmärksamhet på dem. Vill man träna en hund som hetsas av fåglar går man till ett fågelmatningsställe, och plötsligt har man hundratals tillfällen att klicka för att hunden helt enkelt tittar på en fågel. Var fokuserad på din hunds kroppsspråk och du kan se när den tittar eller när den inte bryr sig. Det är givetvis bara uppmärksamhet i kombination med passiv kropp som vi vill belöna.

Om hunden blir stirrig eller börjar visa jakt- eller kampbeteenden mot det du tränar, är det förstås läge att backa längre bort så att hunden lugnar sig och beter sig behärskat och fint igen. Annars har du inget att belöna.

Bilträning

När min valp redan efter ett par dagar hos oss visade att hon tyckte det var jättehäftigt att rusa efter passerande bilar innanför staketet, ville jag ta tag i detta så fort som möjligt. Så fort det blev helg och min sambo var ledig fick han ge sig ut i bilen och via mobiltelefon styrde jag honom runt kvarteret. Först i långsamt tempo, sedan mer normalt. Vi såg till att jag och valpen var beredd innan han fick dyka upp. ”Ett varv till”, blev den vanligaste ordern efter att pumivalpen Lara visat att hon fattat galoppen. Totalt måste det i första passet ha blivit kanske 30 klick och godbitar, för jag hann med ca fem varje gång han passerade. När han var borta var det paus.

Hon var väldigt sugen på godbitarna och satt som ett tänt ljus framför mig på marken och suktade, när allt blev lugnt. Men så fort hon hörde en bil, (då hon tidigare rusat iväg som en galning, glatt skällande), vände hon nu på huvudet mot bilen. Så fort hon hörde klicket från mig, vände hon ansiktet tillbaka och tog emot godbiten, men genast hon svalt den vände hon tillbaka huvudet mot bilen och jag kunde klicka igen, när jag såg att hon iakttog den. Ibland var hon så begeistrad att hon inte vände tillbaka huvudet mot mig, när klicket kom, utan jag fick mata henne fast huvudet var bortvänt från mig. Men det spelade ingen roll, poängen var ju att hon uppförde sig stilla och lugnt, hon bara tittade och agerade inte när bilen kom. Belöningarna duggade tätt och hon hade snart fattat att det var väldigt trevligt att kolla in bilar tillsammans med mig.

Biljakten var borta efter det träningspasset. Om hon i fortsättningen upptäckte en bil från tomten blev hon nyfiken och antingen stannade hon och tittade, gick mot den eller i enstaka fall sprang lugnt mot den. I samtliga fall vände hon alltid tvärt när jag ropade hennes namn och kom glatt rusande tillbaka till mig för att få en godbit.

När jag sedan, för säkerhets skull, upprepat den här träningen vid trafikerade vägar vid ett par tillfällen, så har jag redan vid det andra träningstillfället upptäckt att hon numer egentligen är ganska ointresserad av bilarna, trots att de vid den här vägen kör ganska fort. Men hon har lärt sig att jag uppskattar att hon tittar på dem, så hon utför den uppgiften exemplariskt. Sätter sig ner (hennes initiativ), tittar på mig för att ta reda på vad jag önskar av henne just denna gång (vi tränar många olika saker annars). När hon märker att jag är passiv, testar hon att snabbt vända på huvudet mot bilen och när hon får klicket vänder hon tillbaka huvudet mot mig för att inkassera godbiten. Jag får tydligt intrycket att hon vänder på huvudet och tittar på bilar för att hon lärt sig att det är ett lönsamt beteende. Inte för att hon egentligen är speciellt intresserad av bilar längre.

Träningspass i mental stimulans

Givetvis är det alltid lättast att träna valpar. De är formbara och påverkbara som bara den. Man bör verkligen passa på medan hunden är ung att lära den allt man vill! Dessutom blir valpen lugn, trött och nöjd efter att ha fått koncentrera sig en stund, ett tillstånd som valpägaren ofta längtar efter!

Men bara för att hunden blivit vuxen och hunnit skaffa sig en del olater, är det ingen ursäkt att låta den behålla de fasonerna. Tänker man på träningen som ett träningspass i mental stimulans, blir det en win-win situation. Hunden mår bra för stunden av att få koncentrera sig och syssla med nyinlärning. På sikt får hunden en ny referens, en ny bild av det den tidigare var upphetsad över. Den lär sig att vara lugn och tänka på samarbete när den ser det som tidigare upprörde den.

Under den här årstiden när det känns som att man har mer tid, allt är lugnt och den mesta träningen sker inomhus, kan det vara ett alldeles utmärkt sätt att aktivera hunden på promenaden. Klicka för lugn och vinn en samarbetsvillig hund, som lärt sig att det är en kul lek att göra ihop med dig: att titta på det som du belönar för.

Av Marie Hansson

© Animail. Vi ser gärna att ni refererar till denna artikel och att citera kortare utdrag går givetvis bra. Det är däremot inte tillåtet att kopiera längre stycken eller hela texten. Kom ihåg att alltid källhänvisa till Animail.se och vi skulle även uppskatta om du länkar direkt till denna artikel.