Vilket sidbyte ska jag välja?

Framförbyte

Ett väldigt vanligt byte kallas ”framförbyte”, då ser man till att hamna framför hunden. Det innebär i korthet att man snurrar runt så att man aldrig mister blicken på hunden. Det kan också innebära att man backar några steg för att, med blicken på hunden, kliva till rätt position.

Fördelar: Man har maximal kontroll över hunden i den positionen.

Nackdelar: Man måste ofta skynda sig för att ta sig till platsen framför hunden. Alla hinner inte och har inte kroppskontrollen att snurra och backa utan att göra misstag.
Om man inte lämnar tillräckligt stort utrymme för hunden, kanske den måste bromsa, vilket kan innebära både att den river hinder och tappar tid.

Bakombyte

Det här skrev jag om i en tidigare artikel till Foderbilen. ”ÖVERRASKANDE STÖTESTENAR för nybörjaren i agility. Del II – Handling” ”Bakombyte” är ett klassiskt sidbyte som innebär att man jobbar bakom hunden. Det innebär i korthet att man lär in en signal som man visar innan hindret, vilket gör att hunden vet åt vilket håll den ska svänga när den landar, trots att den inte ser föraren bakom sin rygg. Samtidigt som hunden tar hindret, byter föraren riktning bakom ryggen på hunden.

Fördelar: Man behöver inte vara snabb alls.

Nackdelar: Man klarar sig inte utan inlärning av ”varningssignalen”, även kallad ”blinkersen”. Ett bakombyte på en otränad hund som inte är förvarnad, leder ofta till en snurr åt fel håll när hunden landar. Om hunden blir förvirrad kan den också riva hinder samtidigt.

Blindbyte
”Blindbyte” är den nyaste varianten och en annan sorts framförbyte. Man gör nämligen det framför hunden, men med ryggen mot den, vilket gör föraren ”blind” ett ögonblick då man inte ser hunden. Ett ”blindbyte” innebär egentligen bara att man springer förbi hunden och korsar vägen framför, när den är upptagen med ett hinder och fortsätter visa med den andra armen för att styra hunden vidare. Från vänster- till högerhandling eller tvärtom.

Fördelar: Det går mycket snabbare att göra än ett framförbyte, eftersom det kräver färre steg. För den förare som har svårt med finkoordinationen är det en lättnad att slippa snurra, backa och riskera skicka hunden lite skevt. Här kan man springa raka vägen dit man vill och därmed vara tydlig i visningen.

Nackdelar: Precis som med framförbyte, krävs det ibland att man är snabb för att ta sig till platsen framför hunden.
Om man inte lämnar tillräckligt stort utrymme för hunden, kanske den måste bromsa, vilket kan innebära både att den river hinder och tappar tid.
Vissa tycker också att det är en nackdel att inte ha blicken på hunden hela tiden, men tränar man på att hunden ska lära sig titta efter vilken arm man pekar med, kommer hunden hamna rätt.

Försprång
De flesta agilityförare tränar in alla tre alternativen av sidbyten. Och väljer sedan från situation till situation, vad som känns lämpligast. Ibland kan man gena fram till punkten för ett sidbyte och då kan även mindre snabba förare hinna till en position före hunden. Speciellt om hunden springer genom en böjd sexmeters tunnel ger det föraren försprång. Om hunden tränats att göra vissa uppgifter självständigt, kan man också lättare skaffa sig ett överläge och hinna till en position längre fram och vägleda hunden.

Frestande val
Det tycks vara frestande att uppnå positionen före för att visa vägen. Dels för att hundens väg blir tydlig och dels för att många hundar springer extra fort när de får jaga sin förare. Det är då man väljer framför- eller blindbyte.

Men pressen att hinna dit kan bidra till flera fel. Många förare blir så stressade av att mer eller mindre springa ikapp med hunden att när de väl når fram, gör de något fel. Kanske missar tajmingen eller glömmer i vilken ordning saker och ting ska göras, till exempel svänger hunden före ett hinder. Ett annat vanligt fel är att man kanske inte hinner räta upp kroppen till nästa hinder och därför i hastigheten visar fel väg.

Man har visserligen vunnit den eftersträvade positionen, men man kan inte hantera uppgiften därefter, för att man stressat så att man inte längre är skärpt nog att göra rätt.

Utvärdering

När man väljer mellan de olika alternativen till sidbyte som står till buds, kan man tänka på olika vis. Några satsar på vad de tror kan göra att de vinner tid, vad som kan ge störst vinstchans. Andra väljer det de övat mest på, alltså vad de känner sig trygga och bekväma med. Ibland väljer föraren helt enkelt samma som idolen väljer, vad som går att upptäcka på banvandringen.

Frågan är alltid om utvärderingen inför loppet är så förnuftigt genomtänkt, eller om den mest går på känsla. Känslan av att ha vinstchans, känslan av att känna sig trygg eller känslan av att vara djärv.

Utvärderar man fakta, skulle det istället handla om sannolikheten för att lyckas med en viss sak. Vad hunden gjort i liknande situationer tidigare. Hur man själv brukar hantera just den metoden, under precis dessa tidsmässiga förutsättningar.

Tidtagning

Är man inte säker på svaren, får man förstås gå på känslan. Men ett tips är att när man nästa gång har möjlighet att bygga upp en liknande kombination på träning, ska man passa på att göra de olika varianterna man har att välja på. Samtidigt som man utvärderar hur säkert och framgångsrikt resultatet blir, ska man passa på att ta tid på alternativen. Blicken kan luras. En kortare väg kan se snabbare ut, men vara långsammare för att hunden svänger så snävt att den förlorar fart. En hund med blixtsnabba tassar kan se väldigt snabb ut, men i verkligheten ha en så dålig väg att den förlorar tid. Endast klockan kan ge det objektiva svaret på vad som egentligen är snabbast.

Sannolikheten

Vad man måste komma ihåg är att om man har flera försök på sig på träning är det liksom inte alls likvärdigt med tävlingens enda försök. Kanske den fantastiska tiden som överglänste andra alternativ, bara dök upp på det femte försöket?

Självklart ska detta faktum sporra dig till att träna mer på det, så att du till slut kan sätta i alla fall fyra av fem försök snabbt och rätt. Då kan detta alternativ i handlingen vara med och konkurrera bland det du väljer mellan på tävlingens banvandring.

Stressen

När man väljer metod ska man inte glömma att ta med i bilden hur föraren hanterar stress. Att på träning lyckas med en viss sak kanske är enkelt, men på tävling när pressen blir större är det en annan sak. En rutinerad förare har större chans att lyckas eftersom den i sin ”ryggmärg” (eller muskelminne) har många moment programmerade. Den behöver inte tänka för att det ska bli rätt.

En nybörjare som måste tänka på att vrida bröstet rätt, visa med rätt arm, vilket ögonblick man ska ropa på hunden, kommer sannolikt inte att lyckas göra allt rätt under tidspress.

Därför kan det vara klokt att tills vidare välja en metod som är lättare att lyckas med. Med tiden kommer erfarenheten och man klarar lättare att göra rätt under stress. Men även då är det den mest avgörande omständigheten i många fall.

Mångsidighet

Man har i alla fall allt att vinna på att satsa på mångsidighet. I det här fallet, att träna sin hund och sig själv på att vara säker på alla tre alternativen av sidbyte. Varje tillfälle på en bana är unikt, många faktorer påverkar. Till exempel vilken typ av hinder hunden ska ta sig över/genom fram till punkten där ett sidbyte måste till. Vilken säkerhet hunden har. Hur snabb hunden är. Hur kvick i fötterna man själv är. Hur säker man är på kroppskontroll och att styra exakt i en situation där man samtidigt vrider sig.

Ibland kan det vara värt att satsa på att komma före hunden och göra antingen framförbyte eller blindbyte (beroende på förarens preferens), men ibland är vad som följer på banan så svårt att unders tidspress styra precist och rätt, att det kanske är bättre att satsa på ett bakombyte.

Välj vad som passar just dig och just din hund för just de aktuella förutsättningarna! Efteråt kan du gå hem, träna vidare och utveckla er!

BOKTIPS: Marie Hansson: ”Agility – strategisk handling för bättre position”.
Förlag Jycke-Tryck AB, www.jycke-tryck.se
ISBN: 978 91 87652 523

© Animail. Vi ser gärna att ni refererar till denna artikel och att citera kortare utdrag går givetvis bra. Det är däremot inte tillåtet att kopiera längre stycken eller hela texten. Kom ihåg att alltid källhänvisa till Animail.se och vi skulle även uppskatta om du länkar direkt till denna artikel.