TEAM-BUILDING

Företag skickar anställda och chefer på team-building till konferensanläggningar, aktivitetsgårdar och äventyrsupplevelser. De gör utflykter, leker lekar, löser uppgifter ihop och lär känna varandra, ofta under bekväma förutsättningar och i trevliga omgivningar.

Att gå en hundkurs kan fungera på samma sätt! Fast i ett mindre glamoröst sammanhang i bästa fall slipper man i alla fall regn. Det går till på det viset att ett gäng aktivitetssugna hundägare anmäler sig till kurs med sina hundar. En instruktör leder lekarna, tar initiativen och hjälper till på vägen. Man får en rolig stund, men den största vinsten är den långsiktiga. Det är nämligen kvalificerad team-building man får på köpet.

Vardagsproblem

Det är inte ovanligt att hundägare söker hjälp för att de vardagsproblem med sin hund. Den kommer inte på inkallning när den är lös, den skäller på förbipasserande när den är på tomten, den busar och bråkar med familjens andra hund i kopplet, den skäller på mötande hundar.

Jag erbjuder ingen kurs i ”vardagslydnad” eller ”problemträning”, däremot i aktivering. Jag testade att baka ihop många olika roligheter i en kurs, som jag döpte till ”Prova-på-aktivering”. Där ingick lite från många områden: kantarellsök, freestyle, agility, vardagsuppgifter, problemlösningsuppgifter, konster, positionsarbete vid sidan och traditionella lydnadsuppgifter som ”Vänta kvar” och ”Apport”.

En del av hundägarna som anmälde sig kursen hade något av ovanstående uppräknade problem. Deltagarna var medvetna om att kursen inte skulle hantera dessa problem, men däremot lovade jag att det fanns en god förutsättning till att problemen kunde försvinna av sig själva, om de hade tur.

Aktiveringskurs

Genom att fylla kursgångerna med roliga aktiviteter och blanda alla olika typer av moment, fanns det många chanser vid varje träff att hund och hundägare hittade något just de blev roade av och ville göra mer av i framtiden. Samtidigt som hundar blev roade för stunden och ignorerade de andra hundarna runtomkring sig, åkte hundägaren därifrån med en lugn, nöjd och trött hund. Den var stimulerad och hade åtminstone för stunden ingen energi eller anledning att hitta på bus eller annat ofog.

Förhoppningsvis lärde sig hundägaren i förbifarten att det är både lätt och roligt att stimulera sin hund och tränade också de andra kvällarna i veckan, när de var på hemmaplan. Några rapporterade att problemen lugnat sig sedan de startat kursen.

Bonus

Men den bonus som de kanske inte vetat om från början var team-building-effekten. Att varje ekipage med hund och hundägare vid varje tillfälle lärde sig mer om varandra och lärde sig samarbeta och fungera ihop. Att vara ett litet tvåmansteam i en grupp med många andra, att ha något speciellt och roligt ihop, det stärker verkligen sammanhållningen mellan hund och människa. Och det är precis det som alltihop handlar om. Att man får förståelse för den andra parten, att man respekterar och har förtroende för varandra, att man har roligt ihop och att man lär sig fungera i många olika sammanhang.

Aktiv promenad

Många gånger behövs inte så avancerade saker, en aktiv promenad kan räcka. De flesta hundar njuter av att man går iväg till en plats där hunden kanske inte är så van att gå, där den får uppleva nya dofter, nya saker. Små enkla uppgifter ger stimulans. Kanske att man tränar den att gå åt sidan på kanten av stigen när man får möte. Att den kanske ska sitta ner en bit in i naturen och bli belönad med hundgodis, när det kommer en annan hund på stigen. Att den kan få hälsa på vissa människor och hundar, när man gett den tillåtelse. Att den kan få utmaningen att klättra upp på en sten eller ett kullfallet träd, uppleva kroppskontrollen och glädjen av att klara av en arbetsuppgift. Lyckan kan vara att få beröm, en godisbit och känna sig duktig.

Freestyle och agility

Dagens moderna och fria tävlingsgrenar heter Freestyle och Agility. Freestyle handlar om att hunden gör en massa konster till musik. Hunden är tavlan och människan inramningen. Hundägare i alla åldrar deltar och man behöver inte kunna dansa eller vara akrobatisk själv, det är hunden som ska utföra de underhållande tricken, stå på bakbenen, studsa, backa iväg, snurra runt, gå vid sidan med viftande svans och bara vara bedårande. Var och en bestämmer själv sitt program och inte ens domarna vet om det i förväg, vilket gör att det är tillåtet att improvisera för både hund och människa. Om det ser trevligt ut blir betygen höga ändå.

Agility har också en hel del frihet, alla hindren utförs med hundens personliga stil, allt man måste se till är att hunden gör slalompinnarna i rätt ordning, inte river hinder eller missar att trampa på något kontaktfält. Däremot bestämmer domarna vägen på banan. Hindren placeras alltid på ett nytt sätt, ingen bana är den andra lik, vilket är en befriande, stimulerande och omväxlande faktor i sporten. Det är hundens tid från start till mål som räknas men ju mer hundägaren är strategisk och i förväg lär hunden att klara själv, desto mer självständig kan hunden vara och föraren behöver inte ha lika bråttom på banan.

Tävlingslydnad eller rallylydnad

Den klassiska grenen är tävlingslydnad, för ett antal år sedan var sporten ganska stor, men idag när det finns så mycket mer att välja på, väljer många bort tävlingslydnad, eftersom det kräver stor precision och tålamod. Just att momenten är desamma och alltid kommer i samma ordning, gör att det är lätt att hunden tröttnar eller försöker förekomma i programmet. Utmaningen blir alltså stor för den som väljer att träna hunden i tävlingslydnad, man får dessutom, till skillnad mot agility och freestyle, inte röra sig naturligt och visa speciellt mycket med händer eller armar. Trots allt har sporten fortfarande sina hängivna anhängare av skickliga hundtränare, som vill anta utmaningen. Det är en fördel om man är skicklig i att hantera belöningar och pauser, tänka strategiskt och plocka isär varje moment i mindre delar när man tränar.

Rallylydnad är något helt annat, många menar att det är det folkliga alternativet och en mer naturlig variant av tävlingslydnaden. Här ska hunden också följa föraren, men mindre precision krävs och föraren får agera mer naturligt. På marken ligger skyltar med olika instruktioner, som man ska stanna till vid och efterleva. Hunden kanske ska sitta ner eller lägga sig, snurra runt eller stanna kvar. Det är olika från gång till gång.

Spår eller sök

Två av Brukshundsklubbens mest populära grenar är spår och sök. Spår innebär att hunden ska följa ett spår på marken och sök att den följer en vittring i luften. Vid spår lägger man ut pinnar längs spåret som hunden ska plocka upp eller i alla fall markera, så att föraren har bevis med sig till spårslutet att hela spåret följts. Vid sök är det personer som är gömda i skogen, under täta grenar på en gran, i en koja och liknande. Hunden ska markera personer den hittar på ett speciellt inlärt vis. Antingen med att ta en speciell rulle, fäst i halsbandet, i munnen och springa tillbaka till föraren för att hämta denne och sedan springa före och visa vägen till den gömda figuranten. Eller genom att vara kvar hos figuranten och skälla högljutt för att föraren ska höra var hunden är och skynda sig dit.

De flesta hundar är mycket, mycket förtjusta i nosarbete. Och det brukar vara väl värt mödan att arrangera ett spår eller gömda figuranter. Resultatet brukar alltid bli en lugn och tillfreds hund efter utfört spår eller sökarbete.

En skillnad mellan spår och sök som ska noteras är att man behöver vara en grupp människor för att kunna träna sök, men man kan träna spår helt ensam.

Leta kantarell eller nyckel

Nämner man nosarbete måste man också nämna kantarellsök och leta nyckel. Två ganska enkla uppgifter som ger så mycket glädje till människan. Prata om att förena nytta med nöje! 

Hunden får glädje av en intressant och stimulerande arbetsuppgift som leder till gott godis, människan får resultatet, delikata kantareller eller en upphittad nyckel! Kan det bli bättre?

På en av mina kurser nu i höst var det en deltagare som tappade bort sin bilnyckel när vi var uppe i skogen. Varje deltagare hade fått valet att träna kantarellsök eller leta nyckel. Hon hade valt kantareller. Tack vare en ficklampa och ett gott minne på exakt var hon varit, hittades nyckeln. Hundägaren sa att hon tänkte gå hem och lära in nyckelsöket efter den incidenten. Jag har en hund som redan kan det, men nu har jag drillat henne extra mycket och jag ”tappar” min nyckel på många promenader och låter henne leta upp den på ett 10-tal meters håll. Hon vet att den alltid ligger intill eller på mina fotspår, eftersom det är så man tappar en nyckel ─ där man står och går. Detta är vardagsaktivering.

Köksgolvet

Det bekvämaste när den ruskigaste årstiden står för dörren är att träna konster hemma på det torra, varma och ljusa köksgolvet. Man väljer efter egen humor och hundens förmåga. Att lära hunden ligga på rygg, gå runt, städa och andra trick kan du läsa om i några av mina tidigare artiklar för Foderbilen.

BOKTIPS: Marie Hansson: ”Min bästa vän: aktivering & hundpsykologi”.
Förlag Jycke-Tryck AB, www.jycke-tryck.se
ISBN: 978 91 87652 561

© Foderbilen Sverige AB. Vi ser gärna att ni refererar till denna artikel och att citera kortare utdrag går givetvis bra. Det är däremot inte tillåtet att kopiera längre stycken eller hela texten. Kom ihåg att alltid källhänvisa till Foderbilen.se och vi skulle även uppskatta om du länkar direkt till denna artikel.