Öppna paket och andra problemlösningsuppgifter

Lockande paket

I min familj är det många som vill ge mina hundar paket. Och eftersom de är hungriga sheltisar önskar de sig sådant som är ätbart. På grund av det intressanta och lockande innehållet får vi lägga deras paket högt uppe på en hylla, på ett piano eller liknande, för skulle de ligga på golvet under granen skulle de snabbt försvinna. Allt som läggs på golvet är ju lovligt byte för en hund, enligt mig och mina hundar i alla fall. Undantaget är om det ligger i en stängd väska.

Jag brukar sedan ransonera så att de inte får öppna allt för många paket vid själva julklappsutdelningen. Då skulle de få ont i magen. Istället fördelar jag dem som det verkar lämpligt. Att öppna paket är ju en utmärkt lösning när man själv har ont om tid och vill aktivera hunden. Jag vet en äldre dam som ibland, där hon satt framför TV:n, bytte ut sitt handarbete och istället förberedde mängder av små paket åt sin hund. Hon lade dem i en korg och hade sedan till hands när det behövdes, till exempel när hon skulle gå hemifrån.

Julklappar

När det handlar om jul vill man kanske slå in paketen fint och låta dem se ut som dem som ges till människorna. Det kan säkert fungera, även om de fina omslagspapperen med julmotiv ofta är ganska tunna och lätta att slita sönder. Många hundar behöver egentligen större utmaning än så, men det är förstås roligt att se dem öppna något som ser ut som en verklig julklapp.

Vad gäller snöre och lack, får man nog vara mer restriktiv. De flesta hundar skulle nog ha problem med ett snöre som ska lossas, men det värsta vore om de råkade svälja det. Det kan trassla in sig och ställa till problem nere i tarmarna. Även lacket kan jag tänka mig är mindre bra att svälja, men kanske är det en så gammaldags jultradition att det inte ens används längre?

Städa

På julafton blir det mer eller mindre många paket som öppnas av de närvarande på två och möjligen fyra ben. Oavsett om det finns någon ordningsam person som ser till att då och då samla ihop papper och snören i en säck eller kasse, brukar golvet snart få spår av små pappersbitar från julklappspapper. Läget är då extremt inbjudande för den som lärt sin hund att städa!

Enligt en artikel jag skrivit tidigare åt Foderbilen kan man absolut lära hunden att plocka upp pappersbitar och annat som är enkelt att lyfta och släppa det på önskad plats, i en papperskorg, låda, kasse, väska. Det beror mest på storleken på hund vad den når upp till. Man kan förstås också lära den bära sina leksaker och lägga dem på rätt plats, men just pappersskräp är ganska lättarbetat, det är inte det minsta obehagligt för hunden att hålla i munnen.

Att avsluta julklappsöppnandet med att hunden får städa, ger tillfredsställelse till alla. Hunden får en kul uppgift (förutsatt att den vet hur man gör) och man själv upplever verkligen hur man förenar nytta med nöje. Om sedan omgivningen också blir imponerad, är det förstås ytterligare en bonus.

Kul med snöre

När det handlar om snöre, kan man under ordnade former istället utnyttja det som en intressant utmaning. Då knyter man ett långt snöre eller garn i en leksak, eller i ett litet paket som hunden ska vara motiverad att vilja ha (typ en hoptryckt toapappersrulle med godisbit inuti). Poängen ska vara att det enda sättet för hunden att få tag i sin sak är att dra i snöret.

Det enklaste är att låta snöret hänga ned i luften framför hunden. Placera bytet som snöret är knutet i på en hög plats, dit hunden inte kan nå genom att ställa sig på bakbenen eller hoppa. Högt upp på en hylla, på ett piano eller helt enkelt uppepå en öppnad dörr. Det är viktigt att man inte blir tvungen att hejda hunden eller förbjuda fel sätt, då dör oftast lusten att försöka över huvud taget. Snöret eller garnet som är fäst vid föremålet ska hänga ända ner till golvet.

Man kan inleda med att själv lyfta i snöret och hålla det framför hundens nos för att visa att det är snöret det handlar om. Givetvis ska hunden veta om att målet är placerat högt upp och vilja komma åt det. Pröva och se om hunden testar egna sätt för att agera med snöret och därmed få saken att trilla ner. Se till att saken ligger så nära en kant att det inte behövs mycket kontakt med snöret för att få den att vicka över och dyka ner på golvet.

Det spelar ingen roll om hunden trasslar in sig i snöret eller med en medveten rörelse av tass eller nos lyckas rycka i det så att belöningen trillar ner, huvudsaken är att hunden är aktiv och försöker något. Tillfredsställelsen för hunden blir att den märker att den kan påverka situationen och på ett eller annat sätt lösa problemet.

Behöver den hjälp får du försöka göra så lite som möjligt. Lyfta i snöret, locka hunden att ta det i munnen. Lättaste lösningen för hunden är ju att bita tag i det och backa bakåt, då drar den snöret och föremålet med sig och det ramlar ner och blir åtkomligt = hundens mål.

En svårighetsökning å andra sidan är att istället lägga paketet/leksaken under en låg möbel, under en soffa eller ett skåp, så att hunden inte kan få tag i saken utan att använda snöret/garnet som ska ligga längs golvet och finnas tillgängligt för hunden att dra i.

Problemlösningsuppgift

Glöm inte att de två viktigaste sakerna med en problemlösningsuppgift. Dels att hunden ska få självförtroende och dels att ju längre tid det tar, desto mer nyttigt arbete och stimulans har det gett hunden!

Själva poängen för hunden är ju att få tag i bytet fortast möjligt. Men den mänskliga aspekten på det hela är ju att ju längre tid hunden jobbar, desto bättre! Om det tar fem sekunder eller fem minuter spelar roll ur det perspektivet. Vår önskan är ju att ge hunden mental stimulans i 30-60 minuter per dag, om en övning tar hunden fem minuter att utföra är det jättebra, det är en bra bit av totalbehovet.

Men det är förstås svårt att få en hund att inte ge upp, att vara tillräckligt motiverad att fortsätta med en problemlösningsuppgift som inte löses på en gång. Det handlar om hundens erfarenhet. Har den självförtroende och vet att den i slutänden kommer lyckas, för att den alltid gör det, kommer den antagligen att fortsätta och inte ge upp. Men när den är oerfaren och inte tror sig själv om så mycket, behöver den stöd från hundägaren och uppgifter som inte är alltför svåra att klara. Det är helt enkelt en balansgång som man som människa får försöka reglera, så att hunden har roligt och lyckas i slutänden utan att ge upp. Man får styra upp det hela genom att ge mindre eller mer hjälp.

Leksaker för problemlösning

En perfekt julklapp för hunden är en leksak som stimulerar den att koncentrera sig på ett eller annat sätt. Den leksaken kan komma till användning under många vardagar när man känner att tiden för att aktivera hunden är för knapp. Att stoppa in en del av hundens måltid i en leksak och låta den själv få jobba för att få ut matbitarna, kan vara en utmärkt vardagsuppgift.

Det är så likt hundens ursprung man kan komma! Att jobba för att få tag i sin mat! För trettio år sedan sköljde vi ur mjölkkartonger och fryslådor för att stoppa in godbitar i en plastad pappersförpackning och tejpade om med rejäl packtejp. Allt för att göra uppgiften svårare att öppna, ju längre tid det tog, desto bättre som sagt! Men idag finns det mängder med olika typer av pedagogiska leksaker att köpa. Sådana, där hunden måste jobba med nosen, munnen eller tassarna för att flytta på saker, lyfta, peta, kasta eller släppa för att belöningen ska trilla fram. Labyrinter, pusselliknande saker och sådana, där godis helt enkelt ska trilla ut ur hål, om leksaken hanteras rätt. Det finns så många saker att välja på idag att det är en riktigt spännande djungel att botanisera i.

Chansen att hitta rätt ökar om man vet hur den egna hunden föredrar att arbeta. Med munnen? Med tassarna? Saken som ska flyttas på kan ofta göras på bägge sätten. Vissa hundar vill inte så gärna röra vid ting och andra vill bara attackera prylarna med fysiskt våld. Prata med försäljaren för att få hjälp att hitta rätt. Mina hundar tröttnar aldrig på en speciell sorts gummileksak, som ser ut som en apportbock med hål i sidorna. Där finns några spretiga, mjuka taggar i gummi som förhindrar godbitarna att trilla ut för lätt. Det verkar också som att den är tålig nog att inte gå sönder. Jag har bara hört om en enda hund av stor och kraftig sort som lyckats bita den i bitar.

Med eller utan sällskap

Vissa av leksakerna behöver handledning. Men nöjet brukar delas av husse och matte, när de får följa hundens utveckling och sätt att hantera utmaningen på. Precis som redan nämnts, kan man behöva hjälpa vissa hundar och finna den rätta nivån för dem att inte förlora tålamodet och ge upp. Medan man samtidigt alltid håller i minnet att det viktigaste är att hunden får jobba så självständigt som möjligt, eftersom det är det som ger den erfarenhet och självförtroende. Och förstås glädjen över att ha lyckats med en problemlösningsuppgift!

Ätbara paket

Att ge hunden ett ben att tugga på, något som hjälper tänderna att hålla sig rena och ger hunden nöje under tiden, är en helt OK julklapp. Det är en naturlig handling att tugga på ett ben. Något hunddjuret gjort i tusentals år. Men samtidigt ska man komma ihåg att det inte ger någon mental stimulans, hunden behöver ju inte tänka, inte lösa något problem. Det är bara en enkel njutning.

Allra bäst för hunden är något som inte bara ger nöje för stunden utan också får den att må gott ett långt tag efteråt, och det får den när den fått jobba och lyckats. Det bästa paketet ska alltså antingen vara svåröppnat och innehålla något gott. Eller innehålla en aktiveringsleksak!

Av: Marie Hansson 

Boktips!
Hansson, M. Min bästa vän: aktivering & hundpsykologi
Förlag Jycke-Tryck AB, www.jycke-tryck.se
ISBN: 978 91 87652 561

© Foderbilen Sverige AB. Vi ser gärna att ni refererar till denna artikel och att citera kortare utdrag går givetvis bra. Det är däremot inte tillåtet att kopiera längre stycken eller hela texten. Kom ihåg att alltid källhänvisa till Foderbilen.se och vi skulle även uppskatta om du länkar direkt till denna artikel.