Näsa, Öra, Mun

Välj en plats där hunden har lätt att nå upp till ditt ansikte. Kanske passar det att du sitter på golvet? När mina hundar ställer sig på mina lår, når de upp till mitt ansikte när jag sitter på golvet. För en större hund är det förstås mycket enklare att nå. Skulle hunden vara riktigt liten, kan du sitta på golvet och hunden på en soffa eller i en fåtölj för att den ska kunna komma åt ditt ansikte.

Uppskattar man inte att få hundens nos i ansiktet kan man förstås istället prioritera att lära hunden peka på andra kroppsdelar, som axeln, knät, armbågen, magen och så vidare. Men min klassiker är ansiktet, så jag beskriver träningen från det perspektivet.

Avstånd

Se till att avståndet till ditt ansikte inte är för stort. Om hunden måste hoppa för att nå näsan, är det risk för att det blir en oavsiktlig krock och det gör kanske till och med ont på dig. Även om ni är på samma nivå kan hunden hinna få upp fart om den startar på avstånd, vilket gör att träffen kan kännas mer. Se därför till att hundens nos är ganska nära ditt ansikte när ni ska börja.

All den här träningen förutsätter att man har förtroende för varandra. Att hunden inte känner sig trängd eller hotad av att matte eller husse kommer tätt intill med sitt ansikte. Om hunden ser lidande ut, backar eller till och med morrar, kommer det förstås inte bli någon trevlig träningsstund. I så fall är det en fingervisning om att hunden ännu inte riktigt litar på den här människan och man måste ha tålamod och ge hunden positiva erfarenheter för att det ska bli bättre. Givetvis kan man inte tvinga någon att ha förtroende, det måste ju växa fram av sig själv. Men detta är ändå undantag, de flesta hundar är ivriga och glada över initiativ av den här sorten.

Börja med näsan eller munnen

Först ska du bestämma dig för vilken kroppsdel som du vill börja med. Kanske näsan eller munnen? Ett förslag är att börja med att lära hunden peka på din näsa. Den är lätt att hitta, eftersom den sticker ut från ansiktet. Jag respekterar att alla inte vill ha hundens nos mot sina läppar. Annars är det också en enkel nybörjarvariant, för om man gör ett pussljud med läpparna brukar de flesta hundar automatiskt lockas dit.

Jag föredrar att inleda övningen med en fråga, alltså något som med tiden kommer att bli en ordsignal. Men till en början fungerar orden som en igångsättare, något som förhoppningsvis får hunden aktiv. Personligen brukar jag säga ”Var är näsan?” eller ”Var är mammis näsa?” när jag vill lära in just att hunden ska peka på min näsa. Genom att placera mitt ansikte nära hundens blir det en tydlig ledtråd till vad hunden borde testa för beteende.  

Belöning

Om hunden sträcker fram sin nos för att snudda något är det stor chans att det blir just din näsa den nuddar och då ska du förstås jubla och visa hur glad du blir av just det beteendet. Ha också en godbit beredd att ge.

Som alltid kan man vid första delen av inlärningen ha godbiten i beredskap i handen, många hundar förstår att de måste göra något speciellt för att vinna den. Men andra hundar blir så distraherade av det goda, som de så tydligt har nära sig, att de inte kan släppa ögonkontakten med handen och då fungerar det ju inte. Då får man ha godbiten i en ficka, i en godispåse eller till exempel på ett bord vid sidan om.

Självklart kan man alltid ha nytta av ett klickerljud som bekräftar att hunden nått rätt plats med nosen. Men här, mer än någonsin, måste man sköta tajmingen noggrant. Klickar man när hunden har nosen mot kinden eller någon annan plats i ditt ansikte är det vad hunden tar med sig som information. Givetvis gäller det även röstbelöningen, att den måste tajmas rätt, men klickern är ju alltid mer effektiv än rösten och därför är det extra viktigt att man är exakt när man använder den.

Initiativ

Om du bestämt dig för näsan ska du egentligen ignorera andra platser som hunden nosar, nuddar eller pussar på. Det är bara att vänta ut hunden till den av en slump testar att ta kontakt med den kroppsdel du själv valt. Näsan brukar som sagt vara enkel, eftersom den sticker ut mitt i ansiktet och om du skjuter fram ditt ansikte mot hunden, kan den nästan inte missa.

Om det ändå är så att hunden inte vågar nosa på dig, tar få eller inga initiativ och verkar ytterst tveksam över hela idén med den här övningen, då får du vara lite mer hjälpsam. Det finns två sätt. Det ena är att ge så mycket ledtrådar att hunden nästan inte kan missa vad som är rätt. Som att du sticker fram din näsa mot hundens nos, så nära att hunden inte kan undgå att nudda vid den. Även om det är du som gjort största jobbet, låtsas vi inte om det. Belöna hunden ordentligt och visa hur glad du blev över noskontakten!

Det andra sättet handlar om att belöna alla initiativ i ditt ansikte, även de felaktiga. Om hunden nosar på pannan, beröm. Om hunden nosar på din haka, beröm. Till slut kommer hunden av en slump ha nosat på din näsa också. Framför allt om alla initiativ har uppmuntrats och belönats, då blir den peppad och törs prova sig fram!

Diskriminera & Generalisera

När hunden märker att det lönar sig att nosa/pussa på din näsa, kommer den kanske testa lite olika varianter. Så länge som du envist bara belönar just nos- och näskontakt för den ordsignal du valt, så är det vad hunden kommer lära sig. Det kallas att diskriminera. Den väljer bort alla alternativa beteenden som inte belönas och prioriterar det som ger något bra i utdelning!

När hunden direkt duttar på din näsa då du sagt de ”magiska ord” du valt, då vet du att hunden börjar lära sig vad du ville. Öka på avståndet och se att hunden också klarar av att göra den här övningen när den måste sträcka på sig eller i andra lägen än hur du hittills tränat. Testa också i andra miljöer. Det kallas generalisera, att lära sig att göra samma sak oavsett plats och situation.

Mera ansiktsdelar

När hunden lärt sig den första övningen kan du fortsätta att välja andra kroppsdelar i ansiktet, hakan, pannan, kinden och så vidare. Ögat kan nog vara bra att undvika, för att minska risken för att göra illa dig.

När du valt en ny ansiktsdel gör du om samma sak som du gjorde med näsan, fast givetvis med andra ord. Tänk bara på att hunden mest lyssnar på början av en ordsignal, säger du var-är-näsan och sedan var-är hakan blir det förvillande likt för hunden. Antingen får man säga bara själva namnet på ansiktsdelen, eller så får man ta en liten paus efter ”Var är” till nästa ord, till exempel ”näsan” eller ”hakan”. För en människa som lyssnar på frågan, blir det ändå fullt begripligt och hunden lär sig att ”Var är” är bara introduktionen till övningen och ordsignalen som den ska lystra till för att få veta sin exakta uppgift kommer straxt därpå.

Örat

Egentligen kan man göra samma träning med örat, som med de andra ansiktsdelarna. Framför allt om man redan tränat in en eller två platser i ansiktet, då har ju hunden fått ett hum om vad det handlar om. Vänd sidan av huvudet till, så blir det ditt öra som ligger närmast till hands att peta på. Var aktsam om du har örhängen, det kan ju i värsta fall göra dig illa och om man har en riktigt busig hund kanske hunden vill leka med det. Jag har inte haft problem själv, men är man orolig bör man ta av örhängen först.

Min traditionella fråga till hunden är: ”Kan du viska?” Tanken är att hunden som nosar på örat ska se ut som om den delger mig en hemlighet som ingen annan kan höra! Givetvis är nyckelordet ”viska”, speciellt ifall du använder ”Kan du” som introduktion till fler övningar. Betona ”viska” och använd dig av en liten paus innan, så garderar du dig för missförstånd.

Fusk eller hjälp

När den här övningen kom till använde jag mig av en godbit instoppad i örat ett par gånger. Därefter hade jag godbiten i handen precis bakom örat. Men jag delade inte ut den förrän hunden snuddat vid mitt öra med sin nos. Givetvis fungerade godbiten som en hjälp, eller om man så vill kalla det, fusk.

Alternativet är att bara vänta ut att hunden spontant kommer på att nosa på ditt öra. Det kanske tar lite längre tid, men det är ju i så fall precis vad aktivering handlar om. Ju mer hunden måste anstränga sig, desto nyttigare är det! Fast att vrida på huvudet så att örat kommer närmare hunden är väl i alla fall en rimlig hjälp på vägen.

Om man väljer att använda godis i närheten av örat, måste man förstås tänka på att sänka handen med godbiten steg för steg så att hjälpen minskar successivt. Annars blir resultatet inte det förväntade, att hunden på dina speciella ord kan sträcka sig mot ditt öra och se ut som om den viskar till dig! Att du pekar på örat själv, förtar ju liksom effekten på tricket inför eventuell publik.

Vidare

Naturligtvis har du genom de här övningarna en hel uppsjö med alternativ att träna in. Det är bara din fantasi som sätter begränsningen på vilka och hur många kroppsdelar hunden kan lära sig namnet på!

BOKTIPS: Marie Hansson: ”Min bästa vän: aktivering & hundpsykologi”.
Förlag Jycke-Tryck AB, www.jycke-tryck.se
ISBN: 978 91 87652 561

© Foderbilen Sverige AB. Vi ser gärna att ni refererar till denna artikel och att citera kortare utdrag går givetvis bra. Det är däremot inte tillåtet att kopiera längre stycken eller hela texten. Kom ihåg att alltid källhänvisa till Foderbilen.se och vi skulle även uppskatta om du länkar direkt till denna artikel.