Från vildkatt till huskatt

Man kan nästan säga att katten domesticerat sig själv. Den har helt enkelt dragit nytta av att hålla sig i människans närhet. Och vi har insett kattens betydelse och har i vår tur bjudit in den. Det har blivit ett ömsesidigt förhållande som bägge parter dragit nytta av. De har också varit de minst skygga katterna som människan uppskattat mest och därigenom har haft större möjligheter att överleva.

Det är lätt att tro att vår randiga nordiska katt skulle härstamma från den europeiska vildkatten precis som tamhunden har vargen som urfader, men så är det inte. I stället ska våra tamkatter vara ättlingar till den afrikanska vildkatten, Felis silvestris lybica. Den europeiska vildkatten, Felis silvestris silvestris, är svår att tämja. Enligt etologer är den skygg och tar avstånd från människor.

Tämjs långsamt
Vad man vet slog den afrikanska vildkatten följe med oss för drygt 5 000 år sedan. Sedan har domesticeringen gått långsamt. Det är svårt att säga den exakta tidpunkten eftersom katten mer eller mindre sökt sig till människor och inte aktivt blivit tämjd.

När man började bygga spannmålsmagasin för ca 4 000 år sedan drog de till sig mängder av smågnagare. Det blev inte bara goda jaktmarker för vildkatter utan gav också katterna ett gott skydd från faror. Att vi tagit emot ”vilda katter” beror mycket på att vi uppskattat de vilda dragen hos katten. Kattens främsta uppgift var att fånga råttor och möss. Den har helt enkelt utnyttjat den ekologiska miljö som vi skapat i och med att vi blev bofasta.

Katten förändras något
När katten tämjdes började också en långsam förändring av utseendet. Matsmältningssystemet blev, precis som hos andra tamdjur, anpassat till en mer varierad diet. Tamkattens tarmkanal är längre än hos en vildkatt. Också hjärnan blev mindre eftersom den inte längre behövde alla sinnen för att överleva.
Nu behövde inte katten längre vara kamouflerad. Vitfläckiga katter fick en chans att överleva, något de skulle ha svårt att göra i naturen. De sticker ut och blir ett lätt byte för rovdjur. Även olika mutationer, som ex längre päls, kunde klara sig.

Kattens psyke förändrades också. De katter som var minst rädda och aggressiva var de som var bäst lämpade att överleva i människans närhet. Det blev ett naturligt urval mot tamare katter, utan att vi var där och styrde handgripligen.