Blåalger och algblomning - viktigt att veta!

Vad är blåalger?

Blåalger (Cyanobakterier) är små, små vattenlevande organismer som trots att de klassificeras såsom växter/alger har en hel del gemensamt med bakterier. De är encelliga men växer vanligtvis i stora stråk eller klungor och uppfattas därför som större “klumpar” av alger. Ofta omges de av ett slemmigt skyddande skikt. Det finns många olika typer av blåalger – totalt ca 2000 arter – som kan trivas i lite olika miljöer och ha lite olika färg, inte alltid blågröna. En del trivs i vattnets ytskikt medan andra trivs närmare botten. Färgen på algerna varierar och de kan vara klassiskt blågröna eller få en mer röd-brun eller brun-svart färg. 

Vad händer vid algblomning?

Om vädret är varmt och soligt och vattnet rikt på näring (i synnerhet fosfor och kväve behövs för algernas tillväxt) så trivs algerna och växer fort till i antal. Vid en riktigt massiv tillväxt av blåalger brukar man tala om “algblommning”. En algblommning visar att den ekologiska jämnvikten i vattnet (där blåalger egentligen utgör en viktig och naturlig del) tillfälligt satts ur spel. Algblommning är vanligast i juli - september då vattnet i hav och sjöar är som varmast. Mindre algblommning kan ske lokalt även under andra delar av året beroende på väderförhållanden. I samband med blomningen dör ofta många alger och släpper då ut gift i vattnet. När stora mängder alger och alggift driver in till kusten kan de bli farliga. Djur eller människor som badar eller dricker vattnet utsätts för gifterna och kan bli rejält sjuka. Många hundar tycker om att bada och verkar inte avskräckas av ett slemmigt och missfärgat vatten. Om de dessutom samtidigt dricker vattnet kan de snabbt utsättas för stora mängder gift. Katter brukar sällan bada spontant och inte heller dricka vatten med blåalger och drabbas därför mycket mer sällan av algförgiftning. Giftet är mycket potent och redan små mängder kan orsaka stor skada och det är tyvärr inte helt ovanligt att hundar dör till följd av algförgiftning. Tänk på att inte heller äta eller utfodra djur med fisk och skaldjur från algblommande områden.

Är alla blåalger lika giftiga?

Olika typer av blåalger innehåller olika sorts gift (toxin). Utan laboriatorieanalys av alginnehållande vatten kan man inte avgöra hur mycket och av vilket gift som vattnet innehåller. Enligt SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) så innehåller ca 55 % av provtagna algblomningar varierande mängd algtoxin. Många arter innehåller levertoxiska ämen (hepatotoxiner) som specifikt orsakar skador i levern. Levercellerna slutar fungera och det är inte ovanligt att blödningar i levern utvecklas. Eftersom levern har många viktiga funktioner i kroppen kommer en stor skada bli snabbt märkbar. Levern fungerar både som kroppens “avgiftningscentral” och rensar ut giftiga ämnen från kroppen men är också en stor produktionsenhet för en mängd livsviktiga ämnen. Exempelvis produceras de ämnen som gör att blodet levrar sig normalt i levern (koagulationsfaktorer). Utan koagulationsfaktorer kan blödningar uppstå i många organ. Andra blåalger producerar nervgift (neurotoxiner) som t.ex. kan påverka både andning och muskelfunktion. Hos den utsatta hunden kan man se andningssvårigheter, kramper och att de rör sig onormalt med stapplande, vingliga steg. Nervgifterna kan orsaka snabba dödsfall, inom en timme från exponering.  Andra toxin kan vara irriterande för mag-tarm-kanalen eller huden och orsaka klåda, hudutslag, illamående samt häftiga, ofta blodiga, kräkningar och diarré.

Vilka symptom får en algförgiftad hund?

Symptom på algförgiftning inträder ofta redan inom en timme från att hunden druckit eller badat i förgiftat vatten. De flesta djur blir allmänpåverkade i någon grad och uppvisar varierande grad av slöhet, svaghet, klåda, hudutslag, ögonbesvär, kräkningar, diarré, smärta och ibland även kramper, andningssvårigheter, chocktillstånd och ett förlorat medvetande. Sök omedelbart upp veterinär om du misstänker att din hund är algförgiftad!

Hur behandlas algförgiftning?

Behandling av algförgiftning syftar dels till att minska fortsatt upptag av alger, dels till att minska den toxiska effekten av det gift som redan tagits upp. Genom att ge hunden intravenöst dropp kan man ofta förhindra en chockutveckling och man kan öka utsöndringen av gifterna via urinen. Om hunden har kramper används kramplösande medicin. Annan understödjande behandling kan också vara aktuell, t.ex. med blodtransfusion om koaguleringen är kraftigt störd. Ett specifikt motgift mot blåalgernas gifter saknas. Var därför försiktig när du och din hund vistas i områden med blommande alger. Rör inte vattnet och inte heller algmassor som spolats upp på land. Vänta flera dagar efter att algblomningen till synes är borta innan du låter hunden bada igen. Giftet kan dröja sig kvar i stillastående vatten och förstörs inte heller vid kokning. 

Text: Veterinär Susanne Åhman,
Specialist i hundens och kattens sjukdomar, Specialist i dermatologi,
CertSAM, CertVD, DiplECVD, MRCVS

© Foderbilen Sverige AB. Vi ser gärna att ni refererar till denna artikel och att citera kortare utdrag går givetvis bra. Det är däremot inte tillåtet att kopiera längre stycken eller hela texten. Kom ihåg att alltid källhänvisa till Foderbilen.se och vi skulle även uppskatta om du länkar direkt till denna artikel.