Är du ute och cyklar?

Mentala behov

 Läsaren vet ju att hunden har behov av mental motion. Som hundägare söker man olika medel och möjligheter för att tillgodose det behovet. Cykeln kan vara ett medel på vägen, men kanske inte på det sätt man tänker sig.

Cykeln kan ge tre bra ting.

#1 En hund som sällan får springa lös kan få sträcka lite på benen bredvid cykeln och det kan upplevas som en mental befrielse att äntligen få ur sig det pockande behovet av att ta i lite.

#2 För en hund som är ovan att färdas med cykel så är det förstås mentalt stimulerande att få prova på något nytt. Det kan vara spännande antingen man springer bredvid eller sitter i cykelkorg.

#3 Använd cykeln till att färdas längre bort än du brukar tillsammans med din hund. Besök nya platser.

Stressande

För mycket hård fysisk ansträngning kan göra en hund stressad. Framför allt om hunden samtidigt får för lite mental stimulans. Om husse eller matte tror att ta fram cykeln för en snabb tur är en genväg till en trött hund, så bedrar de sig. Istället laddar hunden upp mer energi skulle man kunna säga. Ju oftare den springer desto starkare blir den och desto större blir behovet av att få göra något utmanande och krävande. En fordrande och stimulerande arbetsuppgift kan till exempel vara att få spåra eller leta upp kantareller eller personer som gömt sig i skogen. Saknar den sådana aktiviteter, om behovet av mental stimulans förblir otillfredsställt, då är det stor risk att den fysiska konditionen kommer att göra hunden ganska odräglig!

Att röra sig i galopp bredvid cykeln är dessutom extra stressande, eftersom det för hunddjuret inte är naturligt att röra sig på det viset en längre sträcka.

Större områden

Vargen patrullerar sitt stora revir i avsikt att söka efter bytesdjur. Att färdas väldiga sträckor dagligen är vardag för dem. Detta programmerar till viss del våra tamhundar. Det innebär att om hundens tur sträcker sig över flera kilometrar istället för några kvarter, är det mycket naturligt och därför givande för hunden.

Vargen travar för det mesta. Det är en kompromiss mellan att spara energi, men ändå ta sig fram så fort som möjligt. Det innebär att för en hund är trav ett medfött sätt att röra sig på. För en stor hund är det omöjligt att komma upp i trav när den går kopplad. Därför kan det vara skönt för en långbent hund att svepa fram i trav vid sidan om en cykel.

På detta vis kan det fysiska i cykelturen faktiskt för en gångs skull hamna på kontot för det själsliga. Hunden mår bra i själen av att få röra sig lugnt över större områden än vanligt och kanske i ett tempo som ger den det flyt den saknar när den går en vanlig promenad.

Minnas det mentala

Men det blir ändå en viktig uppgift att komma ihåg att krydda cykelturen med uppgifter för hunden. Är den redan rutinerad på ”att cykla” krävs stimulerande arbetsuppgifter för att cykelturen inte ska bli för monoton. Kanske lite vardagslydnad som att hunden ska sitta ner vid ett övergångsställe när man väntar på grön gubbe. Eller ta ögonkontakt med dig när den passerar en annan hund. Eller att man kastar in en leksak i skogen för en snabb och enkel sökuppgift om man cyklar på en skogsväg och hunden kan vara lös.

Allra enklast är förstås att kliva av och parkera cykeln innan man börjar aktivera hunden med små lekar och uppgifter, som kantarellsök, cirkuskonster eller lydnadsövningar.

Börja cykla

Överallt byggs cykelleder ut, det blir allt lättare att hitta bra och säkra cykelvägar och de leder långa sträckor. Utöver det kan man förstås cykla på villavägar, skogsvägar och andra ställen med minimal eller ingen trafik.

Att introducera sin hund vid cykeln kan vara ett projekt som tar mental energi. Allt nytt är ju krävande i början. Allt som kräver energi är nyttigt för att ge hunden mer mental stimulans!

Ska hunden lära sig springa bredvid är det förstås allra enklast om man kan börja utan koppel. Då kan hunden vänja sig vid cykeln på det avstånd den själv väljer. Om hunden ska vara kopplad måste du ha kopplet inuti handen (till skillnad mot virad runt handen eller runt cykelns styre) så att du kan välja att släppa det, om någon kris uppstår. Vi vill ju inte att hunden ska välta dig och cykeln!

När hunden blivit erfaren kan man skaffa en konstruktion som gör att man kopplar hunden till pakethållaren i en fjäder, som gör att eventuella ryck från hundens sida helt enkelt dämpas fjädrande. De säljs i välsorterade hundbutiker och även på Internet.

Jag brukar inleda hundens cykelerfarenhet med att bjuda på väldigt gott godis de första turerna. Om hunden är lös kan jag slänga det på marken, men är den kopplad får jag stanna cykeln först och mata hunden sen, om jag inte känner att jag har väldigt bra balans och kan böja mig ner till hundens mun under cyklingen. Men effekten blir detsamma, hunden får en trevlig upplevelse att sammanknippa med cyklingen.

Om man dessutom i början ser till att cykla till ett mål som ger hunden en extra trevlig stund, blir det förstås ännu troligare att hunden med glädje ser fram emot nästa cykeltur. Kanske blir överraskningen att man möter upp en familjemedlem som hunden blir glad att se. Kanske att man tränar något roligt, som hunden uppskattar, till exempel kantarellsök eller agility. Kanske att hunden får bada, träffa andra hundar eller lukta på andra hundlukter. Du vet bäst själv vad hunden blir extra glad över.

Överdriv inte längden på de första cykelturerna. Är hunden otränad kan den bli så trött att det inte är roligt längre. Den kan förstås också få träningsvärk efteråt. Om hunden är ömfotad eller ovan att röra sig på hårda underlag måste man också se till att den inte får ”skavsår”. Jag vet hundar som fått trasiga trampdynor av att springa längre sträckor på asfalt eller grusväg. Snällast underlag är förstås en mjuk skogsväg, där jord och barr dessutom ger ett sviktande fråntramp, vilket också skyddar hundens leder.

Din attityd är, som i all inlärning, väldigt viktig. Låt glad och uppmuntrande så känner sig hunden duktig. I början tycker jag man kan berömma mer eller mindre konstant för att försäkra hunden om att den gör rätt, att den håller sin position, att den inte tvärbromsar eller drar ut åt sidorna. Skulle något obehagligt ändå hända så är det viktigt att du inte tröstar och på så sätt förstärker hundens upplevelse.

Cykelkorg

Vissa hundar är helt enkelt för små för att springa bredvid cykeln. Dels är själva olycksrisken större då en liten hund lättare kan trassla in sig med en cykel och skadorna blir dessutom större ganska lätt. En liten hund kan teoretiskt ta sig under pedalerna och den kan också lätt få in ett ben bland ekrarna.

Den lilla hunden behöver inte heller cykeln för att motioneras. Har den korta ben kommer den upp i trav på en vanlig promenad och även i koppel.

Däremot kan den lilla hunden, precis som en stor, längta efter att erövra nya revir. Få ta sig till nya områden och exploatera dem. Därför kan man mycket väl utnyttja cykeln även som småhundsägare. Men cykelkorgen blir ett avgörande tillbehör. Självklart ska den vara tillräckligt stor för hunden och trivsamt inredd med något mjukt så att hunden sitter bekvämt.

Det säkraste är att hunden är klädd i en sele som kopplet är fäst i. På det viset har man en stadig reservlösning om hunden trots allt skulle få för sig att hoppa ur. Tanken är att den då ska bli hängande i luften, där selen som är fäst runt bröstkorgen gör att stoppet inte blir så obehagligt. Men det förutsätter förstås att man håller med ett kort koppel så att den bromsas upp innan marken. Lyckas man hålla en hand direkt i selen kan man redan bromsa hunden om man känner att den är på gång att resa sig upp i cykelkorgen.

Din röst är även här ett väldigt viktigt instrument. Precis som för hunden som är nybörjare i att springa bredvid, ska hunden som är nybörjare i cykelkorgen, bli trygg av att höra att du är lugn och säker. Din röst ska berömma i behärskad ton. Låter du för ivrig kan det förstås göra hunden otålig. Och för en hund som ska sitta stilla i cykelkorgen är det inte så lyckat att den blir intresserad av att börja röra på sig. Upprepa gärna ”stanna” eller ”stilla” eller det ord du brukar lugna hunden med när du vill att den ska behärska sig på en speciell plats. Varva det med att tala om hur duktig hunden är.

Testa med att leda cykeln först. Men tänk på att inte vingla eller röra styret i för stora gester, det är förstås viktigt för hundens första intryck att cykeln rör sig stabilt och rakt framåt och att cykelkorgen inte lutar för mycket. Eventuellt kan det kännas tryggare för dig om du har en medhjälpare vid de första gångerna. Någon som antingen kan leda cykeln åt dig eller som belönar hunden i cykelkorgen. På det viset kan man lätt ge godbitar till hunden och med händerna smeka och visa att den ska sitta stilla. En ung hund kan eventuellt vara för otålig och omogen för att man ska kunna lita på att den är så orörlig som det krävs i en cykelkorg. I så fall får man vänta till den mognat mentalt och kan vara lugn.

Brukar du använda klicker i din inlärning (en manick som låter ’klick’ och följs av en godisbit) så är det här ett utmärkt tillfälle att ta fram den. Att hunden får associera beteendet ’att sitta lugn’ med en väldigt positiv och lugn belöning är mycket bra. Men om hunden blir upphetsad och får svårt att sitta stilla av att den vet att du har gott godis, då blir det förstås mindre lyckat. Då är det lika bra att nöja sig med rösten som uppmuntran.

Första gången

Jag testade att ta min snart 8-åriga sheltie på hennes första cykeltur. Anledningen att vi inte gjort det tidigare är främst att jag har tre hundar och det får inte plats mer än en hund i en cykelkorg. Dessutom får mina hundar mycket rörelse när de är lösa i terrängen så de behöver inte den fysiska motionen av cykeln. För att roa dem och mig med promenader i nya miljöer brukar jag ibland istället ta bilen till platser där de är obekanta.

Det skojiga med Zoes storlek (drygt 5 kg tung sheltie) är att hon faktiskt både kan klara av att springa vid sidan om ett stycke, såväl som att sitta i cykelkorg. Jag började med att hon fick röra sig fritt på den väg jag cyklade på. Hon valde själv att hålla sig bakom cykeln eftersom hon förstås ville ha koll på den här nyheten som matte satt och trampade på. Jag berömde och lockade henne ibland att spurta ikapp mig och kastade då en godbit till henne. Hon stannade genast och letade förtjust upp den samtidigt som jag sänkte farten för att inte komma för långt ifrån. När vi tillsammans på detta vis tagit oss ca 500 meter så stannade jag och lyfte upp henne. Småpratandes satte jag ner henne i cykelkorgen och såg till att rumpan och framtassarna var tryggt placerade i botten. Hennes storlek fyllde upp cykelkorgen helt, men det fungerade bra ändå. Jag hade lagt i en fleecefilt som både gjorde underlaget och sidorna mjuka.

Jag berömde och coachade henne med rösten så att hon satt stilla och stadigt när jag sedan trampade på med henne som bagage. Jag önskar jag hade kunnat se hennes ansiktsuttryck, men hon tittade framåt och jag kan bara gissa att hon tyckte det var ganska häftigt att flyga fram på detta bekväma sätt. Hon är en berest liten dam som tillsammans med mig flugit i väska och tävlat agility i hela sitt liv, så hon gillar fart och äventyr.

Mitt mål var en strand där husse parkerat och utgått från med sin vindsurfingutrustning. Hon älskar sin husse och jag visste hon skulle bli överlycklig över den överraskningen. Mycket riktigt gnällde hon av iver när han dök upp och tyckte det var supertrevligt. Sedan tog vi oss hem på samma vis, först sprang hon själv en sträcka, sedan fick hon sitta i korgen och åka. Allt gick galant.

Målet med resan

Bonusen med cykeln är att det är lätt att ta sig längre sträckor. Plötsligt kan man tillsammans med hunden utforska nya områden. Man kanske kan söka upp en strand eller en sjö, man inte så ofta kommer till annars. Sådant brukar hundar tycka är kul. Man kanske hittar nya kantarellskogar. Eller så vet man att det finns en vandringsled, en golfbana med trevliga promenadvägar eller ett turiststråk med vacker omgivning där man vanligen inte går. Nyhetens behag kryddar promenaden, kanske också för människan, men definitivt för hunden.

Kanske kan cykeln bli det som får dig att besöka den där vännen som du annars inte ger dig tid att hälsa på? Det här kan vara att förena nytta med nöje! Hunden får motion, välbefinnandet av att få röra sig ordentligt och spännande upplevelser, allt sådant som är så viktigt, samtidigt som du färdas till en träff som du sällan har tid att prioritera. Bättre kan det väl inte bli?

Marie Hansson

© Foderbilen Sverige AB. Vi ser gärna att ni refererar till denna artikel och att citera kortare utdrag går givetvis bra. Det är däremot inte tillåtet att kopiera längre stycken eller hela texten. Kom ihåg att alltid källhänvisa till Foderbilen.se och vi skulle även uppskatta om du länkar direkt till denna artikel.