Alarm, alarm

Ett gnyende från hunden övergår i ett oroligt gnällande. Små tysta skall blir starkare, som om en främling försökte ta sig in. Plötsligt blir skällandet rasande och upprört och hon springer in i sovrummet och lyckas väcka husse och matte. De förstår genast vad som hänt och räddar sig och deras bara veckor gamla baby ut ur huset.

Pia

 Hunden hette Pia, en boxerblandning fem år gammal. Året var 1965. Ett par veckor tidigare hade hon placerats i familjen för att få en chans att leva vidare. Ingen hade velat ha henne och jag, som då var föreståndare för Svenska Hundskyddsföreningens Hundstall i Stockholm, bönade för henne när folk kom för att titta på hundar. Den här familjen beslöt, aningen tveksamt, att ta henne om provtiden förlängdes från de vanliga fjorton dagarna.

Pia blev hjälte och var med i Expressen och någon mer provperiod var inte aktuell. Hennes nya familj kunde tacka henne för sina liv och det spelade ingen roll att hon var lite gammal, där skulle hon stanna för resten av sitt liv.

Ett litet frö

 Ett litet frö planterades i mig av denna händelse och jag tänkte ofta på hur det kommer sig att hundar kan väcka de sina när det börjar brinna. Alla gör det inte, för enligt brandmän dör vanligtvis husdjuren i lågorna tillsammans med sina familjer.

Det var många år senare som jag började förstå mekanismerna bakom hundars reaktion på brand och varför de varnar. Och att man genom träning kan öka chansen väsentligt att de ska väcka familjen om det börjar brinna.

Trögt i starten

 Jag utvecklade en träningsmetod som fungerade bra och presenterade den 1985 för mina instruktörselever. Men de tvekade. Det var något alldeles nytt och det innebar eld och rök. Det var som om de inte riktigt ville köpa idén och efter några försök gav jag upp.

Men amerikanarna tände

 Jag bodde i Kalifornien i nio år och i samma stad som jag fanns en hundtränare, Liz. Hon frågade en dag om jag hade förslag på någon ny form av hundträning som hon kunde utöka sin repertoar med. Lite avmätt berättade jag om rökvarningsträningen och hon blev "eld och lågor" (förlåt). Reaktionen var så annorlunda den i Sverige att jag började undra om det är så att ett typiskt svenskt drag är att vara emot nya saker.

Liz var "tänd och brann för saken" (förlåt igen) och vi började träna. Den som först var klar var en border terrier, tik två år. Sen blev det Zippy, en grannes hund, och nu håller det här på att sprida sig med "eldens" (förlåt) hastighet. Intresset är ökande och sprider sig i olika länder.

Minst en minut före brandvarnaren

 En hund larmar minst en minut före en mekanisk brandvarnare. Det betyder inte att man kan strunta i att ha en sådan - den ska självklart finnas i alla hem. Men hundens snabbhet har gjort att vi mötts med en mycket positiv respons från brandmyndigheterna.

Här i Skandinavien ökar också intresset för att träna hundar att varna och väcka vid brandrök. Utbildning av instruktörer handhas för närvarande av "Dogma", alltså hundpsykologerna Mia Lindoff och Karin Strandberg i Stockholm.

"Änglavakt"

 I startgroparna ligger programmet "Änglavakt" som vi kallar träningen för. Meningen är att man som hundägare ska få en liten bronsplakett efter att ha gått en kurs i brandvarning. Klarar sen hunden ett test i hemmiljö blir det en silverplakett och skulle den varna och väcka i en verklig situation belönas hunden med en plakett i guld.

Redan nu finns en "guldhund", nämligen labradoren Nero i Tyskland. Efter genomgången träning uppstod en incident med ett tänt, obevakat stearinljus som stod farligt. Matte var i köket när Nero upprörd kom inrusande och skällde. Hon blev så berörd av hundens upprördhet att hon följde efter dit han sprang in och upptäckte hur det börjat glöda i en bokhylla, bara en liten bit ifrån fönstergardinerna.

Roliga kurser

 De här kurserna är roliga, inte minst för hundarna för de ska lära sig göra sånt som de normalt inte får göra: Hoppa på magen på matte och husse, slita av dem sängkläder och skälla dem i öronen. De lärs att väcka sina ägare så här brutalt just för att kolmonoxiden kan ha påverkat dem att sova djupare än normalt.

Och nej, hundarna reagerar inte på grillen, brasan eller cigarettrök. De ser troligen att hussar och mattar har kontrollen över dessa saker.

Håll utkik - snart kanske det kommer en kurs nära dig. Jag rekommenderar dig att gå kursen, inte bara för att du en dag kan få avgörande nytta av den, utan också för att det är en så enkel och rolig träning.

Boktips
A. Hallgren, Livräddaren på fyra ben, om brandvarningsträning 
MB förlag